tisdag 31 januari 2012

Helvetets Telefonsvarare

Ursäkta att jag skrivit så lite. Jag känner mig upptagen med att själv lära mig det jag lär ut. Så jag kan ju passa på att skriva om något jag inte heller fattar. Det var nämligen nästan omöjligt att ändra min telefonsvarare. Den där inspelade telefontanten som guidade mig mellan menyerna ville verkligen inte göra det lätt för mig.

Sen flera år tillbaka har jag haft en sån där löjlig telefonsvarare när jag svarar rätt normalt. Sen efter några sekunder så säger jag: "Jag kan inte svara just nu osv." Hon på skolan som sköter det där med att ringa vikarier hade blivit galen på den. Hon hade blivit lurad. Vilket jag väl inte riktigt förstår för att jag lät så mycket yngre.

Dessutom har det här meddelandet följts upp av att den där telefontanten säger: "Det går inte att lämna ett meddelande. Hejdå!" Vilket lät otroligt kaxigt. Trots att jag skrattade hysteriskt första gången jag själv hörde det så måste jag säga att jag kände stark avsky mot den där telefontanten.

Jag tog i alla fall tag i det och ändrade min telefonsvarare. Man kunde välja ett meddelande för alla samtal, ett för upptaget, ett när det inte blev något svar och ett vid längre frånvaro. Tydligen har det på något sätt blivit inställt på längre frånvaro. Nu var jag tvungen att avaktivera alla olika meddelanden i menyn innan det ens gick att aktivera för alla samtal, som jag ville ha. Det var kul. Nej.

fredag 27 januari 2012

Hela nästa vecka
















Jag fick ett samtal tidigare idag som gällde måndag nästa vecka. Det var från Withalaskolan. Dom ville att jag skulle vara musiklärare på måndag också. Härligt, tänkte jag. Då har jag jobb en dag till. Sen gick jag upp med gitarren och låtsades vara en rockstjärna framför den stora hallspegeln. Då hörde jag hur det ringde på min telefon nere i mitt rum. Så jag sprang ner men missade samtalet precis. Svarade på något nyinkommet SMS istället. Då ringde det igen. Jag svarade. Hon sa att jag skulle vara musiklärare hela nästa vecka. Alltså måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag.

Dessutom kom jag på mig själv med att, precis när jag svarade i telefonen, omedvetet trycka upp anteckningar på datorn. Det är väl ändå åtminstone ett (1) vuxenpoäng bara idag? Först ett för att vara lärare, sen ett minuspoäng för att leka rockstjärna framför spegeln och sen ett poäng för att omedvetet trycka upp anteckningar på datorn när det ringer.

torsdag 26 januari 2012

Konsten att lära ut sånt man inte riktigt kan

Idag fick jag drömjobbet för en dag. Eller åtminstone ur min synvinkel i min nuvarande situation. Det är ju så att jag har lämnat in en intresseanmälan för att vara vikarie i skolan om någon lärare är sjuk. Så ibland får jag chansen. Idag hade jag riktig tur. Min dröm när jag fyllde i det där pappret var att få vara musiklärare någon dag. Idag fick jag vara det. På min gamla högstadieskola. Världens bästa skola. Ibland saknar jag att gå där faktiskt. Så bra hade vi där. Dom tre åren var dom roligaste åren i mitt liv.

Jag fick ge en klass läxa i musik idag. Jag kommer ihåg när jag själv hade exakt samma läxa. Man ska skriva upp hur en låt är uppbyggd och vilka instrument som är med. Alla instrument har en egen vågrät linje och alla delar av låten har en egen lodrät linje. Sen fyller man i med pennan på pappret var man hör dom olika instrumenten. Eller var det sjungs. Tyckte det var rätt kul när jag hade det. Tyckte det mesta inom ämnet musik var kul. Kommer bland annat ihåg att jag gjorde den uppgiften till Lars Winnerbäcks låt "Elden". Bäddar in den här nedanför.

Annars lärde jag ut musikteori. Berättade om olika noter och sånt. Inte för att jag kan någon teori alls, men jag hade ju åtminstone papper att gå efter. Blandade ihop noter. Fick hjälp av några snälla sjuor som kunde noterna. Så det löste sig. Samma sjuor har jag faktiskt haft tidigare i skolan. När dom gick i trean och jag gick i nian. Jag praktiserade på min gamla lågstadieskola. Dom kom ihåg mig. Det var trevligt!

Sen berättade jag för niorna om bluesens historia. Efter det fick dom i uppgift att skriva en kort blues-text på tre rader. Jag fick sitta och spela gitarr till detta. Ett enkelt blues-komp. Satt där och spelade samma sak om och om igen. Kände mig så oerhört löjlig. Skrattade åt mig själv. Sa till eleverna att det var okej att skratta åt det också. 

onsdag 25 januari 2012

Jag luktar inget

Kom precis att tänka på en konstig grej som hände i torsdags när jag fick hoppa in och vikariera på skolan i Landsbro. Jag och en kille som hette Mohammed gick runt och hjälpte eleverna med olika NO-problem. Plötsligt, när jag står vid några, är det en fjärdeklassare som tittar upp mot mig och utbrister:

"Du luktar inget. Alla vikarier brukar lukta."

Jag vet inte alls hur jag ska tolka detta. Är det bra eller dåligt? Naturligtvis är det dåligt att inte lukta någonting alls. Man vill ju ha en karaktäristiskt god lukt. Dock är det ju bra mycket bättre att inte lukta alls än att lukta äckligt. Av erfarenhet, sen jag var barn, minns jag ju dock att vikarier och vissa lärare ibland kunde lukta rätt unket. Det kanske är det han menade. Att jag inte luktade speciellt unket. I så fall är det ju bra. Eller?

tisdag 24 januari 2012

Skrivkramp

Jag har väl egentligen inget att skriva om, men jag tänkte att jag tar upp något jag tänkt på dom senaste dagarna. För i söndags var vi nämligen på hockey i Landsbro. Det var Osby som var på besök och spelade mot Boro. Då såg jag en supporter. En ensam äldre man i 60-årsåldern som stod där med Osby-tröja. Jag har sett honom innan när Boro har spelat mot Osby.

Den här mannen verkar resa runt för att se sitt lag spela lite överallt. Han visar med händerna hur oroad eller glad han är. Vi satt på motsatt sida och såg hur inne i matchen han var. När han stod där och höll händerna för ansiktet och såg sorgsen ut över matchbilden och tabelläget. Vid ett tillfälle när Osby gjorde mål satte han händerna bakom huvudet och såg nästan lite kaxig ut, men det kan mycket väl ha varit lättnad. Förra gången jag såg honom så satte han sig ner på knä med ryggen mot rinken och vilade huvudet mot läktaren raden över. 

När matchen var slut och Boro stod som segrare, så skulle vi gå. Vi gick då förbi honom där han stod och höll händerna för ansiktet. Han såg så ledsen ut. Som att han precis förlorat någon han älskade. Jag tyckte synd om honom. Det tyckte vi alla. Jag funderade nästan på att gå fram till honom och klappa honom på axeln. Säga att det säkert går bättre nästa gång. Sista tåget har inte gått, vet du väl? Han såg så sorgsen ut.

söndag 22 januari 2012

Jag förstör för alla när jag håller på så här


Jag har förstört för hela kvarteret. Tack vare mig och att jag ställt bilen där så har dom inte kommit åt att ploga där och lite vid cykelvägen. Alla hatar mig. Grannarna tittar på mig med onda ögon, viskar något till varandra och spottar sedan hårt mot marken.

Så nu ska jag flytta upp bilen på garageuppfarten. Men först ska jag köra en sväng. Ni ser, jag har precis skaffat mig en ny fobi. Jag är livrädd att bilen inte ska starta varje gång jag sätter mig i den. Med tanke på att det nyss har hänt. Då hade jag tur att ha en vän som Oscar som hjälpte mig att ladda batteriet. Så har jag väl startat bilen måste jag köra en sväng för att låta generatorn göra sitt. Sån är jag.

fredag 20 januari 2012

Svårt
















Med den här bilden vill vi visa att vi båda har klippt oss idag tydligen, samt att På Spåret var rätt svårt ikväll. Jag ser ut att ha väldigt lång hals. Som att jag borde öva på balansen annars trillar huvudet av.

torsdag 19 januari 2012

Bra dag

Idag har det varit en väldigt bra dag. Jag har fått mycket gjort, känns det som. Jag har hunnit vikariera på Landsbro Skola. Alltså lite jobb. Kommit upp i bra tid i och med det. Sen har jag fixat praktikplats också så att jag har något att göra på dagarna. Mest för att man måste göra någon aktivitet för att få pengar. Men det ska bli trevligt!

Sen bokade jag tid för klippning imorgon. Det ska bli skönt att bli av med mitt hår som inte går att hantera. Jag har kört på mössa den senaste tiden för att håret ändå inte ville samma sak som jag. Men jag kan ju inte ha mössa när jag är lärare. Det blir så fel att ha mössa själv medan man ryter åt barn att slänga av sig sina mössor.

Kort sagt, jag är nöjd med dagen. Dagen har varit riktigt bra. Har den där känslan av att jag har uträttat något. Att jag har kommit nånstans. Ungefär motsatsen till vad jag kände igår. Jag hoppas att dagen imorgon är lika aktiv. Fast jag vill inte bli bortskämd med det. Till slut är jag väl så aktiv om dagarna att jag måste börja ge mig ut på äventyr för att stilla mina behov av att uträtta saker.

onsdag 18 januari 2012

Handlingsförlamad

Jag får panik av att jag inte har något att göra på dagarna. Jag hatar att jag är så otroligt handlingsförlamad. Det är bara ibland jag lyckas ta tag i saker och faktiskt känna mig nöjd med dagen. Det är värdelöst just nu. Man får inga jobb. En vän berättade hur han var på Montico och dom skrattade åt läget. Sa att han hade tur som hade jobb, för dom som vill ha det nu kan glömma sina chanser. Det känns bra. Jag vill bara sova. Fast jag är för pigg för att göra det. Det är därför jag inte kommer i säng och därför jag aldrig lyckas vända tillbaka dygnet. Det är väldigt dåligt av mig. Ska ta mig i skinnet. Äta något. Lägga mig tidigt.

måndag 16 januari 2012

Många svenska pengar i växel
















Jag gick nyss igenom mitt rum och såg den här... skålen. Gjorde den själv i träslöjden och jag vet att den är fin, så ni behöver inte kommentera det. Jag insåg plötsligt att jag har samlat på mig alldeles för mycket pengar. "Många svenska pengar", tänkte jag. Så kom jag att tänka på var jag har hört det innan. Sen kom jag på det. Jag har ett klart minne från Pressbyrån utanför Liseberg i Göteborg.

Jag var ganska liten. Vi var med familjen i Göteborg. Det var under tiden som Gothia Cup var, för vi var alltid där den veckan. Efter att vi hade varit på Liseberg så ville jag ha något att dricka. Därför gick vi in på Pressbyrån. Där stod det några killar med träningsoveraller på sig. Uppenbarligen spelade dom i ett fotbollslag som var på besök i Göteborg under Gothia Cup. Dom såg utländska ut, laget verkade helt enkelt inte svenskt. Men så till kruxet. Jag kommer ihåg en konversation.

"Jag vet inte om jag har råd."
"Hur många svenska pengar har du?"
"Jag har 5 svenska pengar, hur många har du?"

Jag ställer mig nu en fråga. Har min hjärna byggt på det här med åren? Eftersom jag förstod vad dessa herrar sa så talade dom uppenbarligen svenska. Jag minns en brytning, men absolut inget fel med språket. Av det räknar jag ut att dom måste ha levt i Sverige ett tag. För ni vet, det svenska språket är inte så lätt, speciellt inte meningsuppbyggnaden. Men det finns väl ändå ingen som har levt tillräckligt länge i Sverige för att kunna språket ordentligt som ändå säger "svenska pengar"? Man säger ju "spänn" eller "kronor". Är man riktigt lycklig säger man ju "laxar". Men "svenska pengar". Nej. Sen kom jag på att jag nyss mumlade det för mig själv.

Det var inget.

lördag 14 januari 2012

Bästa paketet nånsin

Igår fick jag hem det. Det bästa paketet nånsin. Tio säsonger av Vänner och sex avsnitt av Morden i Midsomer. Har jag nämnt att jag älskar Vänner? Världens bästa serie. Jag har hela tiden tänkt att det är svårt för mig att bestämma vilken serie jag tycker är bäst av How I Met Your Mother och Vänner. Men efter att jag har börjat se Vänner igen så vet jag nog. Känslan jag får av Vänner är samma som jag får av Beatles. Jag älskar det och njuter varje sekund, men när jag börjar tänka så blir jag nere. Varför var det tvunget att ta slut?


onsdag 11 januari 2012

Kaffeproblem

Jag har mina problem som jag har. Det gäller kaffe. Jag minns en gång efter en repning när vi skulle dricka lite kaffe. Jag satte igång några koppar och vi satte oss till bords. Efter ett tag sköts kannan ut från bryggaren. Den är silvrig och alltså inte genomskinlig. Mattias skulle hälla upp kaffe och sa att, du, det ser ganska svagt ut! Så hällde han upp en kopp. Det var bara vatten. Jag hade alltså glömt kaffet i kaffet.

Nästa gång vi skulle repa så skulle jag också göra kaffe. Jag var så koncentrerad på att inte glömma kaffet. Så jag hävde i så mycket kaffe som skulle behövas innan jag satte igång bryggaren. Det gick fort. Alldeles för fort. Jag hade glömt vatten. Jag hade glömt att göra kaffet till en dryck.

Sen har vi mig här idag. Jag hävde i några skopor med kaffepulver. Hällde i så mycket vatten som behövdes. Jag gick ner och tittade på ett avsnitt av Vänner innan jag fick för mig att gå upp och hämta kaffe. Kannan hade inte skjutits ut från bryggaren. Något var fel. Hade jag glömt sätta igång den? Jag funderade en stund. Försökte hitta felet. Upptäckte sen att sladden inte var i kontakten.

Högstadiets roliga dagar

Jag har tänkt på att spela in något kul nu ett tag. Det var så längesen. I slutet av nian höll vi på att spela in små filmer hela tiden. Sen slutade vi ganska snart efter att vi hade börjat gymnasiet. Men filmerna finns ju alltid kvar och påminner mig om hur kul vi faktiskt hade. Måste också säga att jag tycker filmerna är kul. Dom har fått så positiv kritik. Sen finns det ju alltid vissa scener man tycker är löjliga och sämre, så jag klippte bort dom.

Lägger här och nu upp "SAMBOENDET 2.0" inspelad i slutet av nian tror jag. Gick inte att använda Windows Movie Maker, så jag hittade något på internet. Det är därför det står något mitt i bilden. För att visa att jag inte har aktiverat programmet. Jag lät det stå kvar för att protestera mot det extremt höga inköpspriset för programmet i fråga.

tisdag 10 januari 2012

Årskrönika 2011 | November & december

Dags för sista delen. Dom sista bilderna som beskriver året 2011 för mig. Bilder som jag har tagit. Coolt va? Tio dagar försent egentligen kanske. Jag försöker sätta ihop något för dom två sista månaderna nu, november och december. Spänn fast er och läs och titta.

























5 november 2011 köpte jag årets chokladkalender. Köpte två faktiskt, men jag lyckades äta upp dom inom två dagar och sen fick jag aldrig för mig att köpa någon ny förrän det var försent. Det har varit så dom senaste åren. Men lika glad för det är jag, för jag fick öppna 48 luckor när jag ville.
















19 november 2011 var den där kvällen hemma hos Ludvig när han bjöd på mat men ingen av oss åt där för vi åt hemma innan. Sen satte vi på kaffe men glömde att vi hade gjort det så vi drack inget kaffe sen ändå. Det var även kvällen då jag lade märke till att alla, verkligen alla, hade iPhone. Och dom visade det, tydligt. Där satt jag ensam vid bordsgaveln och tittade på.
















26 november 2011 var den där kvällen när vi bakade pepparkakor hemma hos Linn. Dom bakades som vanliga grisar, hjärtan och klumpar av tjock deg. När vi hade börjat äta märkte vi dock det fruktansvärda. Det var hår där. I varenda pepparkaka. Man tog ett bett och sen hängde ett hårstrå ut där. Man såg en pepparkaka som såg "ren" ut. Sen tog man ett bett och sa: "Nej, hår." Sen avslutade vi kvällen med att se på Justin Biebers dokumentär.
















4 december 2011 var vi på julbord på Asa Herrgård. Det var där dom hade den stora koppen som var liten på insidan. Det var även där dom hade tre olika klockor ifall man skulle vilja veta vad klockan var i en annan tidszon. Till exempel som i Växjö, eller i Lammhult. Ni skulle sett hur jag höjde på ögonbrynen när jag upptäckte att klockan var exakt lika mycket där.
















5 december 2011 eller kanske mer natten till den 6 december, så tog jag denna bilden. Väldigt konstig bild.  Den första riktiga snön hade ju kommit. Så där försöker jag se så där lycklig ut. Så om ni ser mig så där på stan någon gång så kan ni tänka att jag är riktigt lycklig. Då ska ni veta att inget kan bryta ned mig just då.
















13 december 2011 var det som alla andra år Lucia. Eftersom jag var på stan och fikade med Simon och Salome så frågade Mattias om inte jag kunde gå in till biblioteket och hämta biljetter till Lucian. Dom var slut. Jag tog den här bilden som ett bevis på det och sen sa jag åt honom att han fick försöka hitta en livestream istället.
















14 december 2011 tog jag den här bilden på den här skuggan. Sen jag var liten har jag alltid tyckt att den skuggan påminner om en hockeymålvakt, med benskydden på sig. Så står han konstigt framåtböjd, som att han kanske är väldigt kissnödig eller bara har problem med att knäppa byxorna. På huvudet har han ett plommonstop.
















15 december 2011 tog jag den här bilden på Simon och Arvid inne i Anton Kulls studio. Där spelade vi in en ny dansbandslåt. Det var trevligt. Vi var lite lata kanske. Övergången mellan första refrängen och andra versen är inte så bra. Riktigt dålig faktiskt, men vi orkade inte ändra så vi lät det vara så. Sitter och lyssnar på låten nu. Riktigt medryckande och äcklig.
















26 december 2011, på annandag jul, så var jag och Mattias i Jönköping och Kinnarps Arena för att se HV71 ta emot Växjö Lakers. Smålandsderby alltså. Det sög. Inte en enda gång fick vi jubla. Växjö vann med 0-2. Men vi hade i alla fall bra platser, enligt mig. Såg allt som om vi var med själva. Träffade pucken glaset så hoppade vi till. Alla ansiktsuttryck på spelarna sågs av våra ögon. Tacklingar mot sargen hade varit kul att se, med näsan sådär upptryckt mot glaset.
















31 december 2011, nyårsafton. Året avslutades hemma hos Per. På bilden ser ni Rasmus, Mikael och Mattias. Där satt vi och hade det trevligt. Det lagades mat och sen åts det mat. Vi lyssnade på Eddie Meduza och sjöng med. Sen sjöng vi till Håkan. Det var en väldigt bra nyårsafton. Sen stack vi ner till torget och hälsade alla vi kände gott nytt år. Så ja, gott nytt år, tio dagar försent!

måndag 9 januari 2012

En julklapp

Kvällen innan julafton var jag ute och spatserade med mina glada vänner Freddy och Mikael. Vi gick en vända ner till stan. Tog lite kaffe vid bullvagnen medan dom pratade med en herre om sina jobb ute i Pauliström.

En äldre dam inne i vagnen ville ge oss varsin julklapp. Spända och förväntansfulla som vi var, klarade vi inte att vänta på att det skulle bli julafton. Vi ville se vad det var i direkt! Så vi slet upp pappret och såg den här skivan. Vi hade alla fått samma. Georgio "Jojje" Croce heter han tydligen. Omslaget är fyllt av diverse bibelcitat. Det är bara en sak jag inte kan förstå. Han har tidernas artistnamn. Georgio Croce. GEORGIO CROCE! Varför väljer han då att kalla sig för "Jojje"? Det förbryllar mig.


lördag 7 januari 2012

Årskrönika 2011 | September & oktober

Då var det dags för ännu en del av den här så kallade årskrönikan. Det börjar närma sig slutet nu, vilket är rätt skönt, då vi redan har hunnit in en vecka i 2012. September och oktober kommer här i alla fall. För att jag vill.
















8 september 2011 precis i början av dygnet så tog jag denna bilden. Det är utanför Sapa Arena. Så står jag där och tittar in. Jag var ute och gick och tänkte att jag kan ju gå bort dit och se om dom har kommit framåt. Det hade dom ju. Så jag tyckte det var trevligt och tog ett kort. Inte mer med det. Kände en gnutta stolthet över att Vetlanda fick en arena. Sen kom jag på att det mest är en hall och inte direkt Madison Square Garden.
















10 september 2011 tog jag denna bilden hemma hos Robin i Linköping. Det var den enda bilden jag tog och det är nog därför jag lägger upp denna bilden. Det var trevligt. Tyckte bilden var häftig, döhäftig. Häftig så att man dör. Man ser verkligen var den kalla drycken befinner sig i flaskan, inte sant?
















12 september 2011 tog jag den här bilden på mitt livs mest hatade gräsklippare. Jag har ju klippt gräset mycket i år. Väldigt mycket. Både hemma och åt min granne. Grannens gräs växer som smör i solen. Nej, som smör smälter i solen, så mycket växer det. Och den där jävla uppsamlaren, jag blir galen på den. Den vill lossna hela tiden. Så fort man rör sig framåt med gräsklipparen så sliter den sig loss och så blir man dränkt av gräs.
















16 september 2011 tog jag den här bilden på den där hyrbilen vi hade ett tag. För jag tyckte den var snygg och dyr. Vi har nämligen en rätt gammal bil. Vår garageport är mer värd än vår bil just nu. Jag var ute och klippte gräset hos min granne som så många andra gånger, när pappa kom förbirullande i den här bilen. Jag har aldrig sett någon framföra ett fordon så försiktigt. Vår granne frågade mig med glittrande ögon om pappa hade bytt bil. Så var ju dock inte fallet. Nu har vi vår lilablå Ford Focus igen.
















Samma dag som den tidigare bilden togs åkte vi även till Huskvarna, jag och ett gäng. Inget kriminellt gäng dock. Inga tjocka knuttar var med. Det var inga såna där alls faktiskt. Vi såg Zackarias. Dom var väldigt bra! Vi ville ju se dom på Midsommarfestivalen 2010, men när vi väl var där visade det sig att dom hade vart tvungna att ställa in på grund av något som vi inte vet något om. Ruskigt bra var dom verkligen när vi väl fick se dom. Så otroligt samspelta både med instrumenten och framför allt med sången.

























17 september 2011 var vi och såg Lars Winnerbäck i Göteborg. Jag hade sånt otroligt flyt. Jag såg att United Stage hade en tävling där dom lottade ut två biljetter till "utsålda" spelningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det enda jag behövde göra var att skriva mitt namn och min e-postadress. Sen vann jag. Av ren impuls hyrde vi en bil på Statoil och körde iväg till Göteborg. Lasse är en smula bäst live.
















28 september 2011 tog jag den här bilden på bilnycklarna. Jag hade nyligen fått hem en bil. Farmors gamla bil som Johan hade haft ett tag. Nu hade jag äntligen en bil som jag kunde ta mig till platser med. Plötsligt fanns det många fler jobb att söka. Utan den bilden hade jag inte kunnat ta mig till Myresjö och vara frilansmagister i tre dagar. Nu har dessvärre batteriet dött, men det får vi förhoppningsvis liv i snart. Jag har ju mina kontakter.
















30 september 2011 var vi ute och firade Mattias som fyllde 20 år. Se så glad han var. Vi köpte honom en blomma och en cigarr. Jag minns att jag stod utanför hans hus under natten när han fyllde år. Tog en bild och laddade upp på Twitter. Skrev att "Där inne bor inte en enda jävel under 20." Skrev även en inlägg åt honom här. HÄR får ni en länk, läs den typ.
















4 oktober 2011 inhandlade jag äntligen en ny teve. Den gamla pep när den var på och det var ju inte så kul att titta på den när den var avstängd. Den här teven har gjort mig glad. Nu kan jag titta på film med värdighet och hörseln i behåll. Det var ett väldigt högfrekvent pip den gamla apparaten gav ifrån sig.
















7 oktober 2011 var vi på Withalaskolan och förberedde för Stefan & Kims show. Så vi var där och hjälpte till att bära lite bord och sånt inför den stora festen. Det visade sig dagen efter att Stefan & Kim var sinnessjukt bra. Så otroligt skickliga. Verkligen kul att ha sett. Bilden visar hur Withalaskolan mixar elektricitet med vatten.
















20 oktober 2011 skulle Robin komma hem från Linköping. Jag skulle hämta honom på stationen i Nässjö. Han uppmanade mig på facebook att möta upp mig med röda rosor och choklad. Jag köpte en röd ros och Lindor-choklad. Den är ju god, och han heter Lindor i efternamn. Så många gånger som vi har skrattat åt reklamen för den chokladen.

fredag 6 januari 2012

Bas och duktiga sångerskor

Så här medan ruset efter segern i JVM-finalen ännu inte riktigt har släppt så sitter jag och lär mig några låtar på bas tills imorgon. Det handlar om "Burning Love" av Elvis, "The Story" av Brandi Carlile och "Om du säger att du älskar mig" av något dansband.

Det jag egentligen vill komma till är att "The Story" är en fruktansvärt bra låt. Bra text och bra musik och en härlig sångröst. Inte minst i Grey's Anatomy där karaktären Dr. Callie Torres sjunger den. Sara Ramirez, som spelar Callie, har en helt otrolig röst. Jag har den på repeat om och om igen för att lära mig den och jag blir lika imponerad varje gång hon börjar ta i.

onsdag 4 januari 2012

Årskrönika 2011 | Juni, juli & Augusti

Ännu en fortsättning på årskrönikan. Nu ska jag drömma mig tillbaka till i somras, för att jag kan och vill och så. Tog tydligen inte så mycket bilder. Kör en gammal Gyllene Tider-klassiker bara för det. Juni, juli, augusti. Dessa tre månader ska jag ta!
















1 juni 2011 offrade Claes sitt brösthår i studentkampen. Så där såg det ut när han hade vaxat en bit där. Som ni ser hade han även piercat bröstvårtan av samma anledning. Något man inte ser på bilden är hans tatuering. Den gjorde han också för studentkampen. Han skulle nog ha varit en bra kamikazepilot.
















2 juni 2011 tog vi vårt pick och pack och for till Liseberg i Göteborg. Om den förra bilden var vidrig och motbjudande så är väl den här ändå rätt fin? Sommar! Bra dag. Freddy hade med sin kamera som han hade köpt på Erikshjälpen. Han tog kort utan att veta ifall det blev några kort. Men när han lämnade in filmen för framkallning så visade det sig att bilden vi på Liseberg talade om som "världens bästa bild", faktiskt var världens bästa bild. Det var dock inte denna bilden, för den har jag inte i min ägo.
















10 juni 2011 var det dags. Det var dagen då vi tog studenten. Alla var finklädda. Killarna hade kostym och tjejerna hade tjejkläder. Jag hade ju mina skavsårsskor som jag tidigare nämnt. Hemska minnen. Fast bara av skorna då. Resten av studenten och allt med den var underbart. David hade kört på stort till det fina tillfället. Röda Converse!
















12 juni 2011 stack jag och Mattias iväg till hans sommarstuga. Vi brukar försöka göra det några gånger varje sommar. Som jag älskar den platsen. Det finns inget ställe man mår lika bra på. Man bara sitter där och tittar och tänker och ser på tv på kvällarna. Vi brukar försöka tima/tajma/timea in tisdagar så vi kan se Morden i Midsomer. Det är viktigt där ute!
















5 juli 2011 åkte jag med Carl och Cilla till Motala för att se Piraterna - Elit Vetlanda. Det gick väl så där. Åtminstone bättre än vad det gick i semifinalen senare under hösten. Carl hade köpt Ahlgrens Bilar. Dom var större än vanligt. Gigantiska. Bilden visar inte hur stora dom egentligen var. Vi kunde ha åkt hem i en sån sen. Flinta-style.
















19 juli 2011 tog jag äntligen körkort efter att ha varit lite för lat för att komma igång med det. Men sen när jag väl började så gick det ju galant. Jag var trött. Sov inte en blund den natten. Led av otrolig frustration över att jag inte lyckades somna. Nattbloggade om det här och här.
















21 juli 2011 tog jag den här otroligt konstiga bilden på Per. Den påminner egentligen inte om någonting. Jag bara såg den nu och tyckte att den var så fruktansvärt konstig. Han ser riktigt läskig ut. Påminner om någon clown. Nej, en docka. En sån där ond docka i någon skräckfilm jag sett. Han påminner om den där dockan i Dead Silence! Den HÄR menar jag.
















31 juli 2011 åkte jag med Per till Växjö för att vara hundvakt. Väl där träffade vi Poppe så gick vi ut och tog en öl. Ja, en (1) öl. Sen stängde dom visst. Vi råkade visst gå ut lite för sent. Det var en hemsk helg. Jag lyckades krocka, men det var en nyttig erfarenhet. Är livrädd nu så jag kommer inte göra om det misstaget. Sen fick jag punktering två gånger under samma helg. Det är mystiskt!
















8 augusti 2011 kom Robin hem till mig vid klockan fyra ungefär, på eftermiddagen. Vi hälsade på varandra och han slog sig ner. Sen sa han plötsligt: "Ska vi dra till Jönköping?" Jag funderade en sekund sen sa jag: "Varför inte." Så vi satte oss på våra hästar och red ner till stationen i full fart. Hann fram till en buss, men dom tog inte kort, så vi sprang till en bankomat och sen sprang vi tillbaka. Lyckades hinna med den trots allt. Fick SMS från Mattias, som tydligen satt inne på arbetsförmedlingen då. "Vad håller ni på med egentligen? Springer runt som ett par yra höns!"
















12 augusti 2011 bjöd Oscar hem oss till honom för lite festligheter med grillad mat och sånt fint. Så sköt vi lite med luftgeväret. Manligt och så. Oscar började dock må lite dåligt senare mot kvällen så vi fick glatt packa ihop och bege oss in till stan igen. Så jag tejpade en cykel på hans vägg.
















27 augusti 2011 bestämde jag mig för att inviga hamburgerpressen jag fick av Mattias föräldrar i studentpresent. Den funkade ju finfint. Kul grej. När grillsäsongen drar igång igen ska jag skaffa mig en handväska enbart för att kunna ha med mig denna hela tiden. Man vet aldrig när det är dags att pressa en hamburgare!

tisdag 3 januari 2012

Miss-förstånd - vilken ska bort?

Vilken ska bort? Har tre bilder här, från Aftonbladet. 

Bild I

























Bild II














Bild III











Givetvis är det bild nummer två som ska bort. Vet ni varför? Det är ju givet. Det är den enda som inte handlar om en katt. "Vi är oroliga, för katten", säger dom. Ungefär som "Vi är oroliga, för tusan!" Inte som "Vi är oroliga för Tussan". Dom har bara glömt ett skiljetecken. Dom andra två är däremot om katter. 

Bild nummer ett handlar om att Idol-Robin blev fälld av en stor misse på scenen och inte vann på grund av det. Sen handlar bild nummer tre om en katt som har något med porr att göra. Antingen filmar han väl. Eller så gestaltar han väl en roll, eller så producerar han bara. "Porrkatten", coolaste kissen i stan.

måndag 2 januari 2012

Många har mössa















Ser jag inte stenhård ut på bilden så ser jag ut som en kille som tror att han är stenhård. Jag har märkt att många av mina vänner har mössa. Även på sommaren. Jag kanske också skulle börja med det. Har tänkt på det i flera år. Fast min inställning är att jag ser flintskallig ut i mössa. Det spelar ingen roll hur mycket hår som sticker ut under mösskanten. Jag ser fortfarande flintskallig ut. Ser ut som en kille som trycker upp löshår under mössan så att det ska se ut som att han hår på huvudet.

Årskrönika 2011 | Maj

Ursäkta att jag har varit så seg med det här. Jag är dålig på att ta tag i saker ibland. Men här fortsätter den så kallade årskrönikan för 2011. Denna gång bara för maj månad, för att jag tog så sinnessjukt många bilder då. Längtar tillbaka något fruktansvärt.
















6 maj 2011 tog jag den här bilden från typ 2305, tror jag salen var. Det började bli grönt ute och jag var mer glad över det än att behöva skriva loggbok för UF-företaget. Där satt vi i timmar och skrev i alla fall. Kändes väldigt stressigt. Men jag har kommit underfund med att jag saknar den stressen lite. Studenttiderna.

















Samma kväll var jag på sån där fest för alla treor på bowlingen. Anledningen till att jag skriver "sån där fest för alla treor" är att jag inte kommer ihåg ifall det heter 3:3, 3/3, 3-3 eller något annat med två treor. Det var den enda jag var på. Jag vann mot Stefan i bowling. Han spelar bowling. Jag är bäst.
















9 maj 2011 fick jag mitt första brev någonsin som det stod "Mr Filip Borglin" på. Kände mig häftig. Tog på mig svart kostym och sånt. Sprang ivrigt runt och visade det för folk. Skickade MMS också. Sen lade det sig lite. Var väl inte så stort egentligen.
















12 maj 2011 drog jag och Freddy ner på stan för att kolla efter skor till balen. Det var dom här skorna som skulle ge mig mitt livs värsta skavsår. Hela kvällen på balen och på studenten hade jag stora problem att förflytta mig framåt, bakåt och i sidled.
















13 maj 2011 ägde en av alla studentfester rum. Tog denna bilden på Linus. Studenten närmade sig med stormsteg. Det var varmt ute. Satt ute på Matildas trädgård. Vilken härlig tid. Önskar verkligen att jag kunde återuppleva den.
















16 maj 2011 påbörjade vi vår resa till Cypern. Det var jag, Henrik, Jesper, Alexander, Stefan, Macke och Poppe. Här sitter Poppe och äter frukost på Kastrup klockan 06.05. Jag var lite förkyld och konstig i halsen.
















Där satt vi i alla fall vid frukosten och tittade ut på det planet som skulle ta oss över Europa ner till Cypern. Det var även på det planet jag skulle tappa bort min röst helt och hållet. Efter några timmars flygresa fanns den inte kvar. Jag kunde inte prata. Jag försökte be en flygvärdinna om vatten men hon hörde mig inte. Till slut lyckades jag dock viska fram ett svagt "water!" likt en man som varit nära döden i en öken innan han i sista sekunden hittar en liten by.
















Till slut kom vi i alla fall fram och utsikten från hotellet var väl så där. Vi hade ju som sagt sjöutsikt hemma också, så jag var ju ganska van. Detta var dock från hotellkorridoren. Vi hade det kanske inte riktigt lika fint när vi satt på Alexander och Henriks balkong om kvällarna. Men vi var nöjda ändå.
















Jag köpte en flaska whisky för att jag var i desperat behov av att få min röst tillbaka. Tänkte att man har väl hört ett och annat om sprit i dom sammanhangen, så jag provade. Det var bara rakt igenom en hemsk upplevelse. Den var vidrig och jag fick inte min röst tillbaka. Rösten kom inte tillbaka förrän typ den fjärde dagen. Då fick jag aggressiva hostattacker i varje mening istället.
















Så här såg det istället ut varje kväll när vi satt på deras balkong. Varje kväll satt vi där innan vi begav oss ut i Ayia Napa-natten. Försäljarna var galna. Vart vi än gick så var dom på oss och ville ha in oss på just deras klubb. När dom ville stoppa oss för att prata några sekunder tror jag att jag hade det lättast av alla. Jag sa bara att jag inte kunde prata.
















18 maj 2011 när vi som alla andra kvällar befann oss på Alexander och Henriks rum så tog jag den här bilden. Det är min egen "tribute to failed engineering". Den visar hur det inte gick att stänga dörren till toaletten om locket var nedfällt.
















21 maj 2011 var det bröllop i Ayia Napa. Alla bilarna här åkte runt och blinkade och tutade. Tror vi såg brudparet också. Spännande. Det var ingen av oss som gifte sig dock. Ifall det är någon orolig förälder som läser det här.
















Den sista natten tappade jag och Poppe bort dom andra. Så vi gick planlöst runt i Ayia Napa. Till slut träffade vi på två finska tjejer som vi träffade första kvällen, så vi följde med dom till River Reggae Club. Det var inget folk där. En liten missräkning kan tyckas. På vägen tillbaka till hotellet hittade vi en 24hours-kiosk. Den var stängd.
















28 maj 2011 var det dags för Studentbalen. Jag gick med Emelie som väl var vacker, inte sant? Hon bad mig ta kort på henne tillsammans med alla olika mål mat. Här är Emelie tillsammans med huvudrätten.
















Jag har ingen bra bild för det jag vill beskriva nu. Men för en sån som jag som bara låter tankarna sväva iväg hela tiden, så var balen helt underbar. När solen började gå ner och man kom ut på gården vid Östanå Wärdshus. När man såg alla sina barndomsvänner stå där med smoking och alla tjejer med fina klänningar. Det var något filmiskt över det. Jag fick en känsla av att det var en amerikansk film där ett gäng killar är på ett bröllop för att fira att en av deras barndomskompisar har gift sig. På bilden är det bara en väldigt glad Stefan.