6 maj 2011 tog jag den här bilden från typ 2305, tror jag salen var. Det började bli grönt ute och jag var mer glad över det än att behöva skriva loggbok för UF-företaget. Där satt vi i timmar och skrev i alla fall. Kändes väldigt stressigt. Men jag har kommit underfund med att jag saknar den stressen lite. Studenttiderna.
Samma kväll var jag på sån där fest för alla treor på bowlingen. Anledningen till att jag skriver "sån där fest för alla treor" är att jag inte kommer ihåg ifall det heter 3:3, 3/3, 3-3 eller något annat med två treor. Det var den enda jag var på. Jag vann mot Stefan i bowling. Han spelar bowling. Jag är bäst.
9 maj 2011 fick jag mitt första brev någonsin som det stod "Mr Filip Borglin" på. Kände mig häftig. Tog på mig svart kostym och sånt. Sprang ivrigt runt och visade det för folk. Skickade MMS också. Sen lade det sig lite. Var väl inte så stort egentligen.
12 maj 2011 drog jag och Freddy ner på stan för att kolla efter skor till balen. Det var dom här skorna som skulle ge mig mitt livs värsta skavsår. Hela kvällen på balen och på studenten hade jag stora problem att förflytta mig framåt, bakåt och i sidled.
13 maj 2011 ägde en av alla studentfester rum. Tog denna bilden på Linus. Studenten närmade sig med stormsteg. Det var varmt ute. Satt ute på Matildas trädgård. Vilken härlig tid. Önskar verkligen att jag kunde återuppleva den.
16 maj 2011 påbörjade vi vår resa till Cypern. Det var jag, Henrik, Jesper, Alexander, Stefan, Macke och Poppe. Här sitter Poppe och äter frukost på Kastrup klockan 06.05. Jag var lite förkyld och konstig i halsen.
Där satt vi i alla fall vid frukosten och tittade ut på det planet som skulle ta oss över Europa ner till Cypern. Det var även på det planet jag skulle tappa bort min röst helt och hållet. Efter några timmars flygresa fanns den inte kvar. Jag kunde inte prata. Jag försökte be en flygvärdinna om vatten men hon hörde mig inte. Till slut lyckades jag dock viska fram ett svagt "water!" likt en man som varit nära döden i en öken innan han i sista sekunden hittar en liten by.
Till slut kom vi i alla fall fram och utsikten från hotellet var väl så där. Vi hade ju som sagt sjöutsikt hemma också, så jag var ju ganska van. Detta var dock från hotellkorridoren. Vi hade det kanske inte riktigt lika fint när vi satt på Alexander och Henriks balkong om kvällarna. Men vi var nöjda ändå.
Jag köpte en flaska whisky för att jag var i desperat behov av att få min röst tillbaka. Tänkte att man har väl hört ett och annat om sprit i dom sammanhangen, så jag provade. Det var bara rakt igenom en hemsk upplevelse. Den var vidrig och jag fick inte min röst tillbaka. Rösten kom inte tillbaka förrän typ den fjärde dagen. Då fick jag aggressiva hostattacker i varje mening istället.
Så här såg det istället ut varje kväll när vi satt på deras balkong. Varje kväll satt vi där innan vi begav oss ut i Ayia Napa-natten. Försäljarna var galna. Vart vi än gick så var dom på oss och ville ha in oss på just deras klubb. När dom ville stoppa oss för att prata några sekunder tror jag att jag hade det lättast av alla. Jag sa bara att jag inte kunde prata.
18 maj 2011 när vi som alla andra kvällar befann oss på Alexander och Henriks rum så tog jag den här bilden. Det är min egen "tribute to failed engineering". Den visar hur det inte gick att stänga dörren till toaletten om locket var nedfällt.
21 maj 2011 var det bröllop i Ayia Napa. Alla bilarna här åkte runt och blinkade och tutade. Tror vi såg brudparet också. Spännande. Det var ingen av oss som gifte sig dock. Ifall det är någon orolig förälder som läser det här.
Den sista natten tappade jag och Poppe bort dom andra. Så vi gick planlöst runt i Ayia Napa. Till slut träffade vi på två finska tjejer som vi träffade första kvällen, så vi följde med dom till River Reggae Club. Det var inget folk där. En liten missräkning kan tyckas. På vägen tillbaka till hotellet hittade vi en 24hours-kiosk. Den var stängd.
28 maj 2011 var det dags för Studentbalen. Jag gick med Emelie som väl var vacker, inte sant? Hon bad mig ta kort på henne tillsammans med alla olika mål mat. Här är Emelie tillsammans med huvudrätten.
Jag har ingen bra bild för det jag vill beskriva nu. Men för en sån som jag som bara låter tankarna sväva iväg hela tiden, så var balen helt underbar. När solen började gå ner och man kom ut på gården vid Östanå Wärdshus. När man såg alla sina barndomsvänner stå där med smoking och alla tjejer med fina klänningar. Det var något filmiskt över det. Jag fick en känsla av att det var en amerikansk film där ett gäng killar är på ett bröllop för att fira att en av deras barndomskompisar har gift sig. På bilden är det bara en väldigt glad Stefan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar