Jag fick mitt fysiska kort idag som ger mig rätt att framföra en bil. Eller en moped om jag känner för det. Men det gör jag inte.
Jag visade mitt lilla plastkort för farmor och hon såg på det en stund och log. Sen stod hon helt tyst innan hon vände sig mot mig.
"Ja, det är daterat samma dag som massakern i Norge." sade hon.
Sen gav hon mig kortet och fortsatte titta på tv. Allt på nyheterna är om händelserna i Oslo och på Utøya just nu. Jag kan inte föreställa mig hur det känns för några av dom inblandade eller anhöriga. Det enda jag egentligen kan säga är att jag lider med dom. Att förlora en nära vän eller släkting är bland det absolut svåraste man kan vara med om. Under sådana här förhållanden som är så orättvisa är det så otroligt starkt att bara ta sig igenom det. Mina tankar går till alla som har påverkats av allt det här. Farmor prioriterar bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar