Jag var ute och gick i drygt två timmar innan. Gick först runt Östanå och sen förbi kyrkogården för att säga hej till mamma. Jag är där alldeles för sällan egentligen. Hon förtjänar min närvaro lite oftare. Jag går dit ibland och bara tänker. Det känns bra att göra det. När jag inte mår helt hundra. Det känns som att hon förstår. Så när jag går därifrån känns det som att jag kan tänka på lite annat. Det är en fin känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar