Den här dagen började så perfekt att det inte går att sätta ord på det. Vid klockan åtta ringde Simon för att se så att jag var vaken. Han lider ingen brist på tillit. Jag sa helt enkelt till honom att göra det. Beordrade honom.
Själv var jag klarvaken och på väg upp ur sängen. Så jag talade om för honom att det inte var några problem, att jag aldrig varit piggare. Sen la jag ifrån mig telefonen.
Drygt femtio minuter senare kommer Simon in i mitt rum och väcker mig. Min första tanke var "vad fan?" Han stack iväg och hämtade Anna. Under tiden hann jag med att ta mitt livs snabbaste dusch, tandborstning, klädespåtagning och frukost. Det var spännande och lärorikt. Jag ska lära mig att inte somna i rörelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar