Jag vill inte ha Sean Banan som julvärd. Än mindre vill jag ha honom som berättarröst under Kalle Anka. Jag skulle inte vilja höra honom säga att nästa julkort är från rumpa. Det hade inte varit juligt någonstans. Sean Banan ska hålla sig till dansen och helst vara helt tyst. Han ska inte röra denna mysiga högtid med sina smutsiga fingrar.
I stället vill jag lyssna på John Lennon och Tommy Körberg kvällen innan julafton och bara beundra paketen under granen. Det finns paket som är så lätta att genomskåda. Till exempel som CD-skivor från Åhléns. Det är alltid en speciell kartong. I alla fall var det så för några år sedan när det fortfarande var populärt att köpa skivsinglar till folk. Då fick man alltid det på barnkalasen. Det var väl lämpligt prismässigt antar jag. Har hur många sådana som helst. Daddy DJ, A-teens, Robyn, Anastacia och många fler.
När jag var liten kände jag alltid på julklapparna. Skakade lite, för man hörde direkt om det var lego. Böcker och filmer är intressanta. För man ser att det är en film eller en bok, men man kan aldrig gissa vilken film eller bok det är. Det är roligt att få presenter som man inte har någon aning om vad det är i. En gång fick jag ett fint kubikformat paket av mamma, tror jag. Jag kunde absolut inte gissa vad det var i. Jag kände på det, skakade på det men det hördes ingenting. Tror till och med jag försökte skala av en bit av pappret men då fick jag en utskällning av Johan.
Jag fick glatt vänta till julafton innan jag fick se att det var den här kassaapparaten. Hittade den nu. Det plingar när man öppnar luckan. Förr hade jag någon rulle med kvitton. Det har jag inte nu, som ni kanske ser om ni tittar noga. Det är inga kvitton där för er heller va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar