Bankomatförbannelsen

Igår när jag tog ut pengar så kom jag att tänka på alla hemska saker som kan hända när man gör det. Man kan ju till exempel bli rånad, eller så har någon satt en list över sedeluttaget så att pengarna inte kommer ut. Eller om man har riktig otur så kommer det fram en tant som ser så himla snäll ut, men rätt vad det är sprutar hon kaviar i ansiktet på en. Det finns då folk till allt.

Sommaren 2010 begav jag mig, tillsammans med Mattias och Simon, till Stockholm. Vi hade tänkt se Muse på stadion, men dom hade fått för sig att ställa in på grund av privata skäl. En kväll skulle jag ta ut 200 kronor. Jag slog in siffrorna. Men bankomaten var inte så snabb. Jag hade tryckt två gånger på nollan, men det hade bara dykt upp en på skärmen. Så jag tryckte en gång till, lite hårdare och då kom det upp en till nolla. Så jag tryckte på "klar" och till min förskräckelse såg jag då hur en till nolla, plötsligt, från ingenstans, blinkade sig fram på skärmen. Jag hade tagit ut 2 000 kronor i kontanter och pappa hade dragit så många rånarhistorier för mig att jag blivit paranoid. Jag gömde pengarna i skon.

Förra året däremot, åkte vi till Cypern. Då fick jag inte ut nånting alls. Det var en jävla dramatik. Jag skrev i min kod och jag skrev i hur mycket pengar jag ville ha. Sen skulle jag ta ut mitt kort i vanlig ordning. Det började glida ut, hackigt och långsamt och det pep från maskinen som av en backande lastbil. Men det gick så långsamt. Precis när kortet hade glidit ut så långt att jag kände att jag över huvud taget kunde få ett grepp om det, så sögs det in igen! Med en väldig fart. Jag hade inte en chans att ta det. Så det började glida ut igen. Men samma sak hände igen. En text kom fram på skärmen. Tiden för att ta ut kortet hade gått ut. Jag var tvungen att kontakta banken. Men det var så sent på kvällen att jag var tvungen att vänta till dagen efter. Det var en av dom mer obekväma känslorna jag har känt i mitt liv.