Drömmen om Göteborg

Det slog mig just att jag inte var i Göteborg på hela förra året. Eller, jag var på Liseberg tre gånger, men inte så där i staden. Jag älskar ju den staden. Sommardagar och kvällar i Göteborg. En konsert också, kom jag på. Med Lasse. Då gick vi runt en stund upp och ner längs avenyn. Men det var ju i september. Det regnade lite och jag hade jacka. Har man jacka är man inte i Göteborg. För det är en sommarstad. Så länge jag har på mig jackan är jag kvar i Vetlanda.

I sommar måste jag dit. Eftersom jag inte var där på hela förra året så har jag inte varit där sen jag fyllde 18. Jag har inte kunnat sätta mig på Götas Bar & Kök och beställa en Eriksberg med mina vänner. Fint, mysigt ställe. Vi var alltid där minst en kväll med familjen och Bengt när vi var i Göteborg på somrarna. Så det är sommar för mig. Efter det gick vi ner till Röda Sten. Sen satt vi där och tittade på alla båtar som kom in. Pappa och Bengt köpte sig varsin öl. Vi andra drack Pepsi ur glasflaska med sugrör. Det var alltid så smala sugrör där. Tror jag. Antingen smala och färgglada, eller vanliga svarta. Något annat ställe försöker uppenbarligen blanda sig in i mitt minne.

Sen dess har det alltid varit lite av ett sommarmål för mig. När jag är stor ska jag åka till Göteborg med några härliga vänner och bo där några nätter. Någon kväll ska vi äta underbar pizza på Götas och sen gå vidare till Röda Sten. Nu är jag ju stor. Eller, inte jobbstor uppenbarligen, enligt förra inlägget. Men jag får gå ut och ta en öl i Göteborg. I höst får jag gå ut och ta en öl på Systemet. Mot betalning, förstås. Och i utbyte mot att jag inte dricker den där inne. Nästa sommar kan jag handla på Systemet i Göteborg.

En gång var jag i Göteborg med pappa och Mattias. Mitt på ljusa dagen gick vi runt på några trånga, folktomma gator och stötte på en ganska berusad man. Han var uppenbarligen från Göteborg. Väldigt tydlig dialekt. När vi mötte honom frågade han lite aggressivt: "Är ni tre finare typer än mig eller?!"
Jag skakade på huvudet och pappa sa något i stil med "nejnej". Efteråt pratade jag med Mattias om det lite obehagliga som hade hänt. Mattias förstod inte varför vi hade sagt nej. Jag förstod inte vad han menade, det hade väl varit elakt och aningen onödigt av oss att säga att vi var finare typer än honom.

Då visade det sig att Mattias trodde att mannen hade sagt: "Är ni tre goa gubbar eller?"