Det här tar sån tid. Jag har stått här i en halvtimme och ändå har bara ett nummer på den digitala räknaren försvunnit förbi. Ett enda nummer! Jag vill hem och äta. Helst så att jag hinner tillbaka till skolan sen också. Barnen behöver sin lärare!
Jag såg nyss ett par. Det var en svensk man och en thailändsk kvinna. Tänka sig. Ibland syns det verkligen att mannen hade en enda plan när han reste dit. Men det är väl där jag hamnar om jag fortsätter hänga på arbetsförmedlingen.
En man kom in. Han påminde mycket om mannen som sjöng den där trololo-låten. Spännande. Fast det var nog inte han. Det fanns vissa olikheter. Till exempel nationalitet. Den här mannen talar flytande svenska. Herrn som sjunger talar nog bara ryska. Såg en intervju med honom en gång. Det är nog faktiskt bara ryska som gäller för honom. Inte ens engelska.
Plötsligt utbrast tanten vid försäkringskassan, i telefon, skithögt, "JAHA JA JA, JAJA JA, AHAHA JAAJA!" Jag vaknade till med ett våldsamt ryck likt Karl-Bertil Jonssons far framför julottan på juldagsmorgonen.
Det står förövrigt fortfarande kvar på samma nummer. Jag måste snart gå om jag ska hinna äta. Bra arbetsförmedlingen. Tack för er snabba, härliga service. Jag älskar köer. Framför allt köer när man inte på något sätt känner att man kommer framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar