Döda fötter

Kommer ni ihåg serien "Kalla fötter"? Jag kommer inte ihåg vad den handlade om. Minns bara att den kvinnliga huvudpersonen dog i slutet. Minns också att pappa tyckte det var dystert. Att det hade börjat som en rolig komediserie och sen blivit en ledsam dramaserie. Idag var mina fötter inte kalla. Dom var nästan döda. Döda fötter. Jag lovar och svär att dom nästan var döda. Så ont hade jag i dom. Vi åkte skridskor nämligen.

Jag har inte åkt skridskor på flera år. Säkert två år. Det är ju flera år, eller? Ett par år kan man ju säga. Men flera år låter så mycket mer extremt. Då kan folk tro att jag inte åkt skridskor sen barnsben. Små, små barnsben. Men det var kanske två år sedan. Fast med tanke på hur ovana mina fötter tydligen var och hur dålig jag var så var det nog två långa år sedan. Kanske hade små, små barnsben då. Kan tänka mig att folk som är där dagligen och sysslar med hockey, tyckte att jag såg vinglig ut. Dom kanske satt med en kopp kaffe och skrattade åt killen i den gula hjälmen.

Är inte så stolt över mig själv. För några år sedan åkte jag skridskor rätt ofta. Lyckades till och med åka rätt bra, vad jag minns. Sen tog det något år innan vi åkte skridskor på idrotten i skolan. Jag sa till vår hockeyspelande klasskamrat att jag kunde åka skridskor. Men det kunde jag inte. Det hade gått för lång tid. Då fick jag skämmas. Som ett slag mot nacken med en stor, frusen kyckling.

Fast nu har jag bestämt mig för att åka lite skridskor ibland. Så kanske fötterna känns mindre och mindre döda för varje gång. Säg att jag är mesig då, gör det. Men vem vill att fötterna ska vara döda? Ska lära mig åka nu. Så att jag kan fokusera på klubban också. Jag var rätt bra på att stå i mål när jag var liten. Tror jag i alla fall. En del sa det till mig. Men dom kan ha ljugit. Fast jag släppte inte in så mycket när vi spelade hockey med boll på "Blå mattan". Kommer ihåg att Cliff sa till mig att jag borde börja spela hockey. "Du är ju minst lika bra som dom som spelar." sa han också. För ett tag sen pratade vi om den där tiden. Han sa att han kom ihåg att jag fan var bra på att vara målvakt. Så jag kanske var det då.

Men nu snackar vi om att spela som utespelare. Utan skridskor är jag kung, bara så ni vet. Kan göra mål från vart jag än står. Ingen förstår hur den går in. Förutom i fotboll då. Där är det väl troligare att jag gör självmål. Fast då kanske ingen förstår heller. Jag bara babblar. Fick kramp i foten nu. Äter upp min chokladkalender. Hos mig är det 18 december. Jealous, much?