Humörlyftare - del 7

Kan inte förstå att det redan är mörkt. Har lite med att vi ställde om klockan i helgen att göra, i och för sig, men fortfarande. Det hade vart mörkt redan vid fem ändå. Fast nu är klockan bara kvart över fyra. Vintern är på väg. Snart blir det att gå ut och gå i snön som ligger packad på vägen. Så utan att tänka på det börjar man glida fram istället för att gå. Man tar ett tag, sen glider man en meter och sen ett tag till innan man glider ännu en meter. Kan inte riktigt låta bli. Ungefär som att jag alltid böjer min fot när jag går med tofflor. När jag lyfter ett ben så böjer jag foten så att toffeln inte ska hänga löst och jag kan absolut inte hålla foten rak. Det går inte. Så är det för mig. Jag kanske har för stora tofflor. Det är också en möjlighet. Samma sak är det att glida fram på snön, kan inte sluta med det heller.

Så varför inte passa på att rycka upp sig lite i det nuvarande höstmörkret genom att lyssna på vår konstiga låt som vi spelade in sommaren 2009. Vi gjorde även en otroligt osynkad video till den. Den är så konstig och fruktansvärt bra. Jag blir fruktansvärt glad av allt som har med den att göra. Jag kommer ihåg när vi skrev den hemma hos Löken, medan vi spelade biljard. Ett tag senare satt vi i ett rum på ett vandrarhem i Borgholm och spelade in den för första gången på våra mobiler.