Här sitter jag och har precis börjat tänka på julklappar till mina nära och kära. Det är mindre än en månad kvar. Adventsljusstakarna lyser vid fönsterna. Det är en mysig tid. Pappa drack glögg innan. Det luktade glögg, förvånande va? Det luktade också juligt. Det var därför jag började fundera på det här.
Jag brukar försöka ge min bror Johan något speciellt. För tre år sedan gav jag honom Göran Perssons självbiografi "Min väg, mina val". För två år sedan gav jag honom en biografi om Johan III och förra året gav jag honom bland annat en kylskåpsmagnet med texten: "Konsten är inte att hitta en man, utan att behålla honom." Därav funderar jag lite extra på det just nu. Men jag tror att jag har listat ut något.
Dom andra är svårare, då jag inte har några självutnämnda traditioner där. Kan ju visserligen införa något. Min andre bror, Carl, skulle säkert uppskatta Göran Perssons självbiografi. Eller en frukt. När han konfirmerade sig önskade han sig en moped. Jag undrar om det fortfarande är aktuellt. Ett gashandtag kanske. Ett sånt där som barn har på sina cyklar.
Det är konstigt att bli äldre. Dom senaste åren har jag kommit på mig själv med att inte bli så besviken över antalet julklappar. Det blev jag alltid förr. Det spelade ingen roll om man fick 40 julklappar, man ville ha 41. Det är inte så viktigt längre helt enkelt. Man blir glad av några sedlar i ett kuvert. Eller ett presentkort. Det behöver inte vara en stor plasttruck i ett stort kubikformat paket med guldigt snöre och världens finaste krulliga rosett. Vad ska man med en plasttruck till? Det går inte direkt att arbeta med den.
Jag har funnit en annan glädje i att ge bort något riktigt bra och genomtänkt. Det är en härlig känsla när man känner att man verkligen lyckats. När man tycker att man kommit på en så bra julklapp att man till varje pris vill se personens reaktion. Och när man ser att man gjorde personen riktigt glad. Det är en härlig känsla. Men det är så svårt att hitta så bra grejer. Kanske en julklapp varje år, resten blir mer påtvingat och skitnödigt. Man ger något för att man ska. Man vill ge något, men kommer man inte på något riktigt bra så känns det bara lönlöst.
En av dom bästa julklapparna jag har fått var boken med Lars Winnerbäcks 112 sånger. Antar att Johan kände sig riktigt nöjd med den. Den var perfekt på så många vis. Det händer nämligen ofta att jag letar ackord och text till hans låtar på internet. Man fick även en skiva specialproducerad för boken. Så fick man med ett plektrum också, ett sånt plektrum som jag verkligen försökte fånga när det kastades ut på konserten i Kinnarps Arena några månader tidigare. I boken fick jag till slut det där plektrumet. Så den julklappen blev så bra den kunde bli.
Det är precis en sådan julklapp man vill hitta och ge bort till någon. Något som personen inte visste att han eller hon önskade sig, men som han eller hon kom på att han eller hon faktiskt önskade sig när han eller hon öppnade paketet. Det är kul att få också givetvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar