Varje dag går jag mellan Withala och stadshuset med posten. Spännande del av dagen. Hoppas alltid att jag ska slippa träffa på någon bekant och om jag skulle göra det så spricker jag upp i ett leende och säger: "Tjenare mannen, tycker du om väskan?"
Kom fram till att dom kanske tror att jag vill ha komplimanger för den. Att jag tigger efter det. Men det är inte så det är. Jag bär bara post från och till östra skolområdet i den. Och jag vill inte att folk ska tro att jag älskar den här väskan över allt annat. Igår till exempel var det två flickor utanför stadshuset som skrattade åt den. Jag hoppas att det var åt den. För jag gjorde inget fel. Mer än att skutta som en indian. Skämt och sidor. Och så skämt åsido på det. Ni går på den varje gång. Man kan inte säga "skämt och sidor", det är helt ologiskt!
Jag har nu bestämt mig för att vara stolt över att gå där med väskan. Så om jag möter någon jag känner ska jag inte ursäkta mig. Jag ska hålla huvudet högt och säga: "Hej på dig du, din gamle indian!" Då blir dom nog paffa. Då är det dom som ligger sömnlösa om natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar