Han bara grät och grät

Väcklarklockan ringde vid tio för att jag inte vaknar av mig själv. Ställer jag inte klockan eller blir väckt av någon fysisk person, så sover jag i all evighet. Som Törnrosa typ. Fast jag har inte stuckit mig. Jag hade inte ens besiktigat bilen förrän jag gick upp för att göra just det. Så det var därför jag bytte däck igår. För att vinterdäcken utan tvekan går igenom besiktningen och för att det ändå är så nära vintern nu att det kändes som en vettig idé.

Jag kom till Bilprovningen och var tätt förföljd av en stor Volvo. Han envisades med att köra så tätt bakom mig att jag bromsade till för att visa vad som kan hända. Så han körde in i bakdelen på min bil. Han flög över min bil och landade på min motorhuv, för en sådan idiot som han använde givetvis inte bälte. När han sakta vände huvudet mot mig där jag satt i förarsätet räckte jag långsamt och förnedrande upp mitt högra långfinger. 

Han sprang tillbaka till sin bil och tog ut ett baseball-trä. Jag flinade åt honom. "Tror du att du kan skada mig?" sa jag. Då skrapade han med fötterna mot marken som en tjur. Han intog någon form av attackposition som gick ut på att han satte sig på huk med armarna bakåt som om han gjorde ett svandyk. Jag sa att han var löjlig. En människa intar inte attackposition på det sättet. Men det förstod ju inte han. Han bara grät och grät, medan jag bara skrattade och skrattade.

Sen for jag in på Bilprovningen. Där sa herrn som jobbade att han tyckte den gick riktigt bra, men att jag behövde byta en lampa. Och jag har redan köpt en lampa. Så jag var halva steget före där. Nu får jag fortsätta framföra bilen ännu ett år.