Det är en sån där dag idag när jag inte riktigt kommer ut i luften. Jag gick upp och kände mig nere. Satte mig i bilen för att hämta pappa i Nässjö. Musik gör så mycket mer när man sitter i en bil med hög volym. Man blir omsluten av den och den får en helt annan funktion. Man hamnar inne i musiken. Det är en bra känsla.
Vi kom tillbaka till Vetlanda och möttes av regn en mulen söndag som den här. Gräset har börjat dö överallt. Nu är det inte så grönt längre. Mer brunt och gult och grått och trist. Men det är också mysigt. Värmen har försvunnit, åtminstone psykiskt. Det brukar bli så när jag sitter här och tänker att det är mörkt och ruggigt ute. Att nu är det inte långt kvar till julen. Jag får nästan en jullovskänsla. Det är nästan konstigt att det är en lampa i fönstret istället för en ljusstake.
Alla tankar på julen får mig att längta dit. Nu är värmen och den härliga sommaren slut. Den bra delen av hösten går också sina sista steg innan den faller ihop och dör. Nu vill jag att snön ska komma. Då blir det vitt och fint. Så länge det är snö får det gärna vara kallt. Därför gick jag upp och kollade på termometern hur kallt det var. Det var elva grader. Fy fan. Det är ju inte ens kallt. Elva grader kan vara tidernas sämsta temperatur. Alldeles för kallt för att gå runt i t-shirt och njuta av sommaren. Alldeles för varmt för att det ska komma snö och vara jul och nyår och all annan bra skit. Elva grader, jag hatar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar