Några tankar om partiledarna

Jag satt och såg på partiledardebatten innan idag. Det som påverkade mest var nog det att både Håkan Juholt och Lars Ohly valt att lämna studion för att dom inte ville stå på samma sida som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Frågan jag ställer mig då är: "Vad är dom rädda för?"

Om dom är så hårt emot Sverigedemokraterna så är det väl så mycket bättre att argumentera för det under debatten? På så sätt kan dom kanske vinna väljare och faktiskt se till att SD inte får ett lika framgångsrikt val nästa gång. Nu stack dom alltså för att dom inte ville stå på samma sida som SD. Är dom rädda att folk ska tro att dom står för samma saker? För om dom på allvar tror att folk är så tröga, då är det mer troligt att folk tror att det finns likheter nu, när dom inte vågade säga sitt och inte vågade gå emot SD.

Varje liten människa i vårt avlånga land har ju förstått att Sverigedemokraterna inte är accepterade av resterande riksdagspartier. Men hur har dom tänkt bli av med dom om dom inte kan ta en debatt? SD är ett problem. Men det är fruktansvärt omoget av våra folkvalda partiledare att välja att ignorera problemen istället för att konfrontera. Om SD är kvar efter nästa val kan dom ju tacka Håkan Juholt och Lars Ohly för deras omogna sätt att hantera situationen.

Tack förresten till Claes för hjälpen med lite ordval här i slutet.