Idag när jag hade låst och släckt och sånt där på Withala så skulle jag gå hem. Förvånande va? Jag lämnade en dörr öppen, för det är utveckligssamtal och då är det ju inget annat än positivt om eleverna och föräldrarna kommer in i skolan.
När jag skulle gå kom det en pappa och hans dotter. Dom försökte gå in i en dörr som jag redan låst och när jag skulle gå ut så höll jag dörren öppen åt dom. Då sa pappan tydligt och klart: "Tack så mycket!" För det säger man ju. Och då ville jag svara lika tydligt och rakt tillbaka. Kanske säga "Varsågod!" eller "Ingen orsak" eller "Det är lugnt". Jag körde på det sista. Men jag fick inte fram det. "Imhnjäe" sa jag. Eller något liknande. Och det var ju förstås inte meningen.
Så där blir det varje gång jag ska säga något litet ord helt plötsligt utan noggrannare planering. Jag bara mumlar. Folk måste tro att jag inte kan prata. Att jag är från yttre rymden. Dom undrar vad det är för jävla galning som får tillåtelse att jobba på skolan. Men jag är inte galen. Inte på det sättet. Jag tänker bara galet. Och oftast när jag är galen så skämtar jag.
På tal om att få tillåtelse om att jobba på skolan så ska jag skicka in något papper till polisen så att jag kan vara vikarie. Då ska jag lära eleverna allt jag kan. Tycker dock att det är lite ologiskt att jag inte behöver lämna in polispappret förrän jag har jobbat färdigt. Då har ju potentiella galningar redan hunnit skada barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar