Internet är tillbaka

Efter att ha varit trött hela dagen och blivit helt dåsig mot kvällen sa jag "Hejdå" till Cliff och Claes och traskade hem till mig. Precis när jag skulle gå och lägga mig ringde Mattias till mig och ville hitta på något en stund. Eftersom jag redan tackat nej till dom tidigare nämnda herrarna, kändes det inte så lämpligt. Dock sa jag till honom att han kunde komma hit och hjälpa oss lekmän med vår router. Sagt och gjort. Mattias kom hit och trollade med routern och vipps så hade vi Internet igen! Det är en oerhörd lättnad måste jag medge. Man märker hur beroende man har blivit av det världsomfattande nätet genom åren. Efter att jag och Internet hade hittat tillbaka till varandra, firade jag det med en utsökt Jägarbiff! Tack för ikväll.

Jackan

Hej, idag köpte jag en ny jacka inför hösten och den stundande våren som tar vid efter den långa vintern. Jag känner mig fantasilös när jag shoppar skyltfönster-plagg på H&M, men sen kom jag på att inte en vettig människa i världen skulle bry sig. Hur långsökt är det inte att någon skulle se mig på stan, notera min jacka och sen råka gå förbi H&M och tänka "oj, har han köpt jackan i skyltfönstret?" Varför skulle ens någon se det som något att lägga märke till? Det vore bara konstigt.

Det är inte precis som att den är det enda exemplaret som har tillverkats privat för en gammal rysk shejk. Det finns ingen tillverkningskostnad på tolv miljoner och det finns ingen sändare i jackan så att amerikanska prisjägare kan hitta mig och avrätta mig kallblodigt. Nej, det är en helt vanlig jacka bara. Lugna er.

Internet

Jag vill gå ner på stan, men jag väntar på Freddy. Han håller på med sådana där vardagssysslor. Ni vet, städa, laga mat, tvätta, stryka, slakta djur. Jag är fruktansvärt frustrerad. Internet har inte funkat här hemma på hela dagen. Det känns som om någon har skurit bort min del av världen. Och så är jag trött också. Känns som om jag har grus i ögonen. Jag vill dricka min kroppsvikt i kaffe. Men framför allt vill jag ha internet igen. Skriver förstås på telefonen. Eller förlåt, jag menar min HTC. Som ni iPhone-ägare skulle säga. Om ni hade en HTC.

Breaking News

Jag sitter vaken mitt i natten och tittar på måndagens Breaking News på kanal5play.se. Jag vet inte om det beror på min hunger eller på min häftiga förmåga att tänka på helt meningslösa saker, men plötsligt slår det mig att Filip Hammars frisyr påminner otroligt mycket om Cocoskola-pralinen i Aladdin-asken. Säg mig, är inte likheten slående?

Loggade in på facebook

Jag loggade in på facebook nyss och såg att jag fått tummen upp på en av mina anteckningar. Så jag funderade på vad det var för anteckning. Jag visste inte att jag hade skrivit någon anteckning alls. Så hittade jag den. Rubriken löd "Misslyckad". Bör tilläggas att jag aldrig har känt mig mer lyckad än när jag skrev den.

"Det var en man som spottade på mig idag och berättade för mig vilken värdelös människa jag är, att ingen vill ha mig och att om jag dog så skulle hela världen bli en lyckligare plats. Men jag tror inte på lycka. Det finns inte. Sen dagen jag pressades ut i denna hemska värld, har jag aldrig sett något som ens kan liknas vid det som beskrivs som lycka. Jag dricker alkohol och det får mig att må lite mindre dåligt. Men sorgerna finns ändå alltid kvar, ingen sprit i världen tycks kunna ändra på det."

Sean Banan som "pausunderhållning"

Speedwaylaget Indianerna har bokat Sean Banan som pausunderhållning när dom kör semifinal i speedwayens SM-slutspel. Tydligen är det lagledaren Daniel "Dalle" Andersson Bäckström som står för den fruktansvärda musiksmaken. Han ska enligt NA.se ha handplockat den dansande gycklaren. Till NA har "Dalle" sagt att han satt hemma och lyssnade på musik när han kom på den briljanta idén. 

Jag förstår inte vad en misslyckad komiker, som egentligen borde hålla sig till dans, ska tillföra på en speedwaymatch. Hans kändisskap går ut på att han säger "rumpa" och "kött fyfan". Till saken bör tilläggas att "Dalle" kommenterar bokningen med orden: "Jag tycker han är bra. Han är även en rolig komiker". Det enda jag kan säga är att Indianernas lagledare verkar ha en väldigt simpel humor och en konstig musiksmak. Om man ens ska kalla det för musik. Som sagt bygger låtarna på att Sean Banan får utlopp för sitt Tourettes-syndrom, som han inte ens har diagnoserats för. Vilket gör att jag ifrågasätter musiken ännu mer. 

Humörlyftare

När jag skulle skriva detta började jag fundera på om jag kunde skriva att Mando Diao är mitt absoluta favoritband. För ungefär två år sedan var det ingen tvekan. Men nu har det kommit så väldigt många nya, bra band. Men vid närmare eftertanke kom jag fram till att det var en retorisk fråga. Mando Diao är och kommer alltid förbli mina favoriter. Trots mardrömmen jag hade en gång om att vi skulle vara förband åt dom och hela bandet började reta mig. Det var en speciell dröm. Det slutade med att dom hyrde fyra monstertruckar till en fjällstuga där vi var och laddade upp inför turnén. Men dom stack innan dom hade betalat för truckarna, så vi fick betala istället.

Det jag ville komma till var att det finns vissa låtar som alltid får mig på bättre humör. Jag ska lägga upp några av dom här. Dom är speciellt härliga när dom sätts igång i bilen och man kan sitta och nynna med. Eller sjunga om man är ensam i bilen, eller med någon man känner väl. Vilket oftast är fallet, kanske. Jag hatar när det sitter främlingar i passagerarsätet. Det spelar ingen roll vad låtarna handlar om. Dom gör mig alltid gladare. En låt om dagen. Nöj er.

Vi kan ju börja med Song for Aberdeen

Nio till fem

Jag behöver ett jobb som alla andra så jag kan tjäna lite pengar. Så jag måste få tummen ur och skriva in mig på arbetsförmedlingen snart. Ska försöka göra det idag. Och boka tid till klippning. Än så länge har jag bara skapat ett konto på arbetsförmedlingen. Fast jag tänkte på en grej. Jag och Claes har sagt att vi borde prova att köra drop-in stand-up någon gång. Man vet ju aldrig om man skulle lyckas. Tjäna pengar på något riktigt kul. Vi har upptäckt att vi faktiskt kan få folk att skratta ibland. Så jag skrev ihop ett litet manus till mig själv. Jag funderar på att prova det på mina vänner någon gång. När dom som minst anar det. Skulle det gå hem, kanske man skulle försöka göra det på riktigt någon gång.

På Maxi igår

Igår när jag var och handlade var det kö efter kö till kassa efter kassa. Men en kassa var helt ledig. Så jag tänkte att, då går jag och betalar där. Det var väl ingen som hade kollat om den kassan var öppen innan. Jag kom dit och tjejen som satt där hälsade på mig glatt. Uppenbarligen glad att hon fick något att göra. Så jag började lägga upp varorna på rullbandet. Sen när jag skulle betala och satte in kortet. Då började tjejen titta mot mig och le. Så satt hon där och log. Jag log snabbt tillbaka innan jag tittade bort. Skyndade mig iväg. Det kändes obekvämt. Hon log uppmuntrande på något sätt. Som att hon ville säga något. "Du klarar det här, du har betalat förr", ville hon säga.

På momangen - igen

Jag tänkte att eftersom jag lade upp klippet från när vi körde "På momangen" live, så kan jag ju lägga upp nyinspelningen av den.Vi spelade in den hos Anton Kull som ett test. Så jag vill nog bara tacka honom och sen säga att den kanske inte är hundra procent färdig än, då vi glömde lite grejer i slutet. Dansa nu, för fan.

Hamburgerpress

Fick för mig att prova den så kallade hamburgerpressen som min gode vän Mattias föräldrar gav mig i studentpresent. Dom förklarade att det är utmärkt nu när det är grillsäsong och allting. Den funkar jättesmidigt och det är bara att lägga i allt man ska ha i hamburgaren i pressen, så blir det en fin, perfekt formad hamburgare. Sagt och gjort. Jag lade i lite handvägd nötfärs och pressade på.

Det funkade väl bra, antar jag. Ungefär som väntat. Väldigt smidigt. Det enda jobbiga var att medan jag stod och förberedde maten och lyssnade på Moneybrother på Spotify på mobilen, så bara dog musiken. Jag satte igång den, men då dog den igen. Så ännu en gång, satte jag igång musiken. Men den ville bara dö. Så kollade jag vad som hände. Då visade det sig att Per den stabile Landén satt nere i mitt rum och satte igång Spotify på datorn.

Per har förövrigt brutit benet. Per som är så stabil. Hade Per stått på ett ensligt järnvägsspår och blivit påkörd av ett X2000. Då hade det blivit ett spår i mitten av tåget, som löpte längs hela tåget. Sen hade Per gått vidare på andra sidan av tåget, medan tåget föll i sär med båda halvorna på varsin sida av rälsen. Alla som hade stått i mittgången i tåget, hade flugit två varv runt vår planet och sen dött någonstans ute i djungeln. Så stabil är Per. Så hur han lyckades bryta benet är ett mysterium. Jag har en teori om att han hamnade under en meteorit, men det känns för klent för att vara realistiskt.

Sommar på balkongen

Jag sitter på balkongen nu. Det är riktigt varmt ute. Sommarvarmt. Fast det är inte särskilt soligt. Det blir mest obekvämt varmt. Men jag sitter hellre på balkongen nu än på vintern. Sitter här och njuter. Snart ska jag ta en dusch och sen gå ner till Maxi. Jag ska köpa korvbröd. Vi satsar på något enkelt idag nämligen. För ikväll blir det till att grilla i sommarvärmen. Förövrigt verkar alla dra till Eksjö. Vad ska man med Eksjö Stadsfest till när man fortfarande minns Vetlandadagarna?

På momangen

Upptäckte att jag fått över 1000 besökare på min blogg. Kom fram till att jag nu är omåttligt känd. En berömd person helt enkelt. Så jag tänkte: Vad ska jag göra nu? Jag sökte på mitt eget namn på Youtube. Jag fick fram vår dansbandslåt som heter "På momangen". Kom att tänka på vad Robin sa igårkväll. Tydligen hade han under sin nollning i Linköping, fått uppdraget att spela en låt. Då hade han spelat "På momangen". Efter det har han blivit kallad för Dansbandskungen. 

Jag kan nästan förstå det. Låten har blivit väldigt populär bland våra nära, kära och okära. Till exempel brukar folk vilja att jag ska spela den på diverse fester. Ett annat exempel är att min farmor tyckte att den låten var bäst på vår Sceniskt musikprojekt-konsert. Den går helt enkelt hem i alla åldrar. Men det är en sak som nu gjorde mig ytterst besviken. Det är att när man ser klippet på Youtube. Då är klippet relaterat med "six pack shortcut scandal". Det förstör mig. På insidan. På momangen.

Fredag

Nu är det fredag igen. I vår familj har vi något man kanske ska kalla för en tradition. Nu bor visserligen bara jag och pappa kvar, men vi äter ändå tacos varje fredag. Visst händer det ibland att vi inte är hemma och då blir det givetvis svårt att hålla uppe vår fredagstradition. Då tar vi det på lördagen istället. Tacos är en del av helgen hemma hos oss kan man väl säga. Det har blivit som ett tecken på att man nu är ledig några dagar.

Ibland när vi är borta över helgen får vi ingen tacos. Vet ni vad vi gör då? Då kan vi mitt i veckan få för oss att fixa fram lite tacos. Det kan gå några dagar. Sen på exempelvis onsdagen, säger pappa: "Du, vi åt ju ingen tacos i helgen. Vad säger du om att ta det nu?"

Så funkar det hemma hos oss. Jag vet inte om det beror på att vi helt enkelt är fantasilösa. Det beror nog mest på att vi är nöjda. Det är gott och enkelt att göra. Det är inte många veckor vi blir tacolösa här. Ni får fan leva med det.

Efterskola

Under hela min skoltid var jag nästan alltid skoltrött. Det fanns vissa tillfällen när jag tyckte det var riktigt kul att gå till skolan, men allt som oftast ville jag inte lämna sängen på morgonen. Jag ville jobba istället. Det vill jag nu med, så att jag får pengar. Jag vet inte om det handlar om strävan efter att komma framåt i livet, eller om det handlar om att jag ser upp till dom äldre. Men innan jag började skolan var jag fruktansvärt sugen på att gå där.

Jag kommer ihåg första gången mamma tog med mig till förskolan efter att jag inte gick på dagis längre. Nu för tiden är tydligen dagis kallat för förskola hela tiden. Men då gick man på dagis och sen ett år på förskola och sen började man skolan, så var det i alla fall för oss på Brunnsgårdsskolan. Vi kom dit och tittade runt lite. Det var en stor blå matta på golvet, där vi satt och lyssnade på fröknarna. Jag frågade mamma var vi skulle läsa läxor och hon svarade att vi inte skulle det. Då frågade jag om det inte var vid dom borden som stod där. Då sa hon att det var förskolan, inte skolan. Då blev jag ledsen. Jag ville så gärna börja skolan. Jag vill också få läxor och göra uppgifter, precis som mina bröder. Medan dom bara klagade på skolan, så ville jag istället göra samma saker och visa att jag klarade det bättre och inte skulle behöva klaga. Ja, jag fick bättre betyg än dom sen, men det är oviktigt.

På bilden ser ni mig när jag sitter i en liten plaststol. Jag vet inte om det är jag som är anpassad efter stolens storlek, eller om det är den som är anpassad efter mig. Jag chansar på det andra. Det låter så exklusivt. Bilden är tagen den åttonde november 1994. Då var jag två år och åtta dagar. Redan där hade jag alltså förberett mig för skolan. Där kan vi snacka om att vara tidigt ute. Fattar ni hur långtråkigt det måste ha varit att vänta i drygt fyra år innan jag fick börja skolan? Och sen när jag började där så fick jag reda på att det inte ens var skolan! Förstår ni min frustration? Förstår ni den?

Nu har nog alla börjat skolan igen efter sommarlovet. Vissa är helt nya i skolan. Många av dom har kanske väntat. Kanske inte lika intensivt som jag. Men hoppas dom får en bra skoltid. Här sitter killen på kortet och skriver. Han är lite äldre, lite längre, lite skäggigare och lite mer skoltrött. Men han saknar att ha dagarna planerade.

Arbetsförmedlingen

Idag har jag skapat ett konto på Arbetsförmedlingen. Satt en stund och skrev lite information om mig själv och valde ut vad jag kan tänka mig att jobba med och sånt. Det tog sin tid men jag hoppas att det kommer något bra av det. Det finns inte riktigt ord för hur dålig man känner sig när man läser alla krav. Man känner bara att man inte kan något av det. Men så är det väl också så att man ska lära sig. Hela livet handlar om att man ska lära sig saker. Nu ska jag spela gitarr.

Otäcka små gräsklippare

Ikväll gjorde jag min premiärklippning på grannens gräsmatta. Min vän Per har haft det jobbet innan, men han ska flytta nu så jag blev tillfrågad att ta över, vilket jag gjorde. Jag tog fram gräsklipparen ur grannfruns förråd. Sen spände jag fast uppsamlaren, precis som Per visat mig. Den har nämligen gått sönder, så den sitter inte riktigt.

Det började bra. Jag klippte en bit innan uppsamlaren plötsligt lossnade. Eftersom den satt med ett spännband blev det lite som en fjädrad studs. Jag skulle gärna vilja säga att det lät "boing" från den också, men det gjorde det inte! Där stod jag och fick allt gräs över mig. Efter detta lossnade den ungefär en gång varje meter och kastade ut gräs på mig. Jag har aldrig haft så gröna fingrar som idag. Exakt hela tiden fick jag stå och sätta fast uppsamlaren.

Dessutom var gräsklipparen självgående. Med det menar jag att man fick hålla inne ett handtag så rullade gräsklipparen. Om man släppte lite på det så fastnade gräsklipparen. Med andra ord var det gräsklipparen som bestämde hastigheten i sluttningarna. Jag skulle gärna vilja säga att jag inte halkade på grund av detta, men det gjorde jag! Fast jag lyckades hamna på fötterna och ramlade alltså inte. Men gräsklipparen ville ha ner mig. Det märktes att den inte var på min sida.

Letters that occur

Jag skrev en låt för några månader sen. Jag satt och fifflade lite med den inatt och spelade in den på min Zoom H1. Eftersom jag inte alls var nöjd med inspelningen och alldeles för trött för att göra en ny, lade jag istället på någon konstig effekt. Så om ni tycker det är dåligt skyller jag helt på effekten. Fast jag tycker den gör det lite skönt konstigt. Förbered er inte på något livligt. Men håll för öronen i slutet, det blir lite skarpt då, så att säga. Förövrigt gillar jag starkt hur jag tar fel ackord det sista jag gör. Så jag får göra något annat ljud. Det låter lite som en dålig parodi på outrot i "Don't Cry" med Guns N' Roses.

Lappar

Alla i vår generation har nog frågat chans någon gång. Vad det nu innebär. Får jag chans på dig så jag kan ta den chansen och visa hur grym jag är på att äga Pokémon-kort? Jag har frågat chans i mängder. Ordet pinsamt fanns inte förr. Jag minns hur jag var med Jacob och vi ringde till varsin tjej i klassen. Så här i efterhand var det så sjuka svar ibland.

"Nej, tyvärr. Jag är ihop med Albin nu, men jag kan ju säga till dig sen." sa någon. Kommer inte ihåg vem det var. Men det låter ju fint för Albin i alla fall. Så kommer jag ihåg hur alla låg, eller mer satt, typ sattlåg, på taket till det lilla "stallet" utanför Brunnsgård och solade sig i solen. Där frågade jag någon annan. Kommer inte på vem det var där heller.
"Okej, vi kan vara ihop från när skolan börjar efter sommarlovet, till sista september." svarade hon. Det var ett rätt bra svar. Nästan det bästa. Förutom "Ja". Det borde ju ha varit det bästa. Om jag kommer ihåg rätt.

Något som inte alla har gjort - åtminstone inte jag - är att skicka lappar. Sådana lappar där det står något i stil med "Vill du va ihop med mig? Ja Nej Kanske." Sådana lappar har jag aldrig skickat. Det känns ju helt meningslöst. Man står där, man får sitta om man vill, och tänker att tjejen är söt. Så tänker man på henne och frågar sig själv, undra om hon vill vara ihop med mig. Så tänker man fram att, jo, det kanske hon vill. Jag kanske har en chans där. Så lämnar man en lapp till henne via posten (sin kompis). Hon ler tillbaka lite finurligt och kryssar i en ruta på lappen medan man sitter vid sin bänk och väntar med spänning. Så får man tillbaka lappen och vecklar ut den. Ett stort lysande kryss i rutan "Kanske". Vad får man ut av det egentligen? Hon kanske vill vara ihop med mig. Jag borde fråga henne. Hon sa kanske! Ja, då hade jag ju rätt. Fotboll på rasten eller?

Kärlek och USA

Mitt självförtroende befinner sig långt, långt ner och skrapar mig i marken. Det gör ont, men det går väl också över. Som allt annat. Jag åkte till mamma. Tände ett ljus. Tänkte lägga upp en bild men jag ville inte vara tjatig. Saknade henne lite. Ganska mycket. Jag tänkte på hur mycket lättare det vore att ha en mamma. Att kunna prata med och sådant. Dessutom verkar mammor alltid köpa kläder till barnen på eget initiativ. Jag fick alltid tjata på min snälla pappa innan jag fick egna pengar. Världens bästa pappa. 

Sen åkte jag en sväng och tänkte på hur bra bilen fungerar nu. Den har slutat studsa när man gasar. Jag minns med fasa hur jag skulle svänga ut från vår gata och jag vinkade åt grannen som log och vinkade tillbaka. Så började jag svänga och bilen började studsa och hoppa. Lite som en moshpit. Jag tror hon skrattade och tyckte jag var en usel bilförare. Det hade varit möjligt att jag var det också, jag hade ju precis tagit körkort. Men alla som har kört bilen kan intyga att den levde sitt eget liv. Moshbilen. Det är en Ford. Ett amerikanskt märke. Vet inte om ni känner till det. Jag älskar den bilen. Nej, jag tycker om den. Älska är ett starkt ord.

Jag kom att tänka på anledningen till varför jag tog körkort. Allt skulle bli så mycket enklare. Enkelt är väldigt bra. Jag älskar enkla saker. Håkan Hellström är en vis man. Det är så enkelt. Det gör ont att veta, men lika ont att undra. Väldigt enkelt.

Svengelska

Det var speedway i Vetlanda tidigare idag. Stor internationell tävling som inte drog så mycket folk som den kunde ha gjort. Jag var innan tävlingen väl medveten av att speakern på motorstadion i Vetlanda, inte är någon höjdare på engelska. Under en elitseriematch tidigare under säsongen hade han presenterat den vinnande 50/50-lotten för dom tillresta supportrarna från Svengland.

Han skötte det bra faktiskt. Allt han sa togs först på svenska sen på engelska. Det var bara några småfel som "one points" och det faktum att han sa "Polen" istället för "Poland". Fast det lät mer som Poland fast utan D i slutet. Sen sa han "Slovajkia" med klockren svensk språkmelodi. För att inte tala om när han sa "Wine Points". Då hade tydligen föraren i fråga kört till sig en exklusiv fikabiljett, antar jag.
Som sagt, allt var bra tills 50/50-lotterna skulle dras.

Han hade inte lärt sig sen förra gången.
"It's time to present the winner of tonight's 50/50-lottery. The winner is pink lott, serie R som i Richard. Nummer three two one six." hörde man från högtalarna. Det var förmodligen ett annat nummer och idag tror jag faktiskt att det var serie K som i Kent. Kent på engelska då. Som i Clark Kent.

Det är väldigt roligt på plats. Och det är absolut inte menat som en sågning. L-G är väldigt duktig på sitt jobb och hans harklingar i mikrofonen gör speedwaymatcherna väldigt roliga.

Skivhack

Jag tror nästan att alla familjer har någon av alla Aboslute Music-skivor hemma. Vi har ett gäng här. Skivor som jag inte har någon aning om varför vi har köpt. Det är inte mycket vettig musik på dom, men ändå så många klassiska låtar som man minns från sin barndom. En låt minns jag speciellt. Mest för att den är så speciell. Jag har ingen aning om vad han sjunger, men man kunde ju åtminstone alltid "sjunga" med när alla pussläten kom i refrängen.

Hela låten börjar med en enda stor kyss, skulle man väl kunna säga. En gång satt jag nere i lekrummet med någon som jag tror var min bror, Johan. Vi lyssnade på en av alla nostalgiska Absolut Music-skivor, som ännu inte var särskilt nostalgisk. Inte ens dålig. Bättre smak än så hade vi väl inte. Denna låten gick igång. Den heter tydligen Simarik och framförs av Tarkan. Precis där i det första ljudet av en kyss, där hackade skivan upp sig. Om och om igen hörde vi "muapp, muapp, muapp" i högtalarna. Så som vi skrattade då. Det gör man inte särskilt ofta.

Alldeles för vita skor

För ett tag sen köpte jag två par skor. Dom var snygga och billiga och jag kände att jag ville ha lite variation och kunna byta lite emellan. Ett par av dom var alldeles för vita. Så jag använde mest det andra paret. Nu har dom gått sönder lite. På sulan. Materialet i sulan sticker ut på ett sådant sätt att man kan tro att jag försökt spränga ut foten ur skon. Men jag har aldrig ens fastnat i skon.

Nu får jag alltså förlita mig helt på det vita paret. Men dom är så vita. Jag känner att jag måste smutsa ner dom lite. Dom får ju inte bli för skitiga heller. Så jag kan ju inte hoppa i lera och sånt. Det är ingen bra idé. Fast lite dammiga måste dom bli. Just nu lyser jag. Vilket är bra om jag går vid sidan av en mörk väg, men det gör jag sällan. Kolla på bilden bara. Det skiner om dom.

Hultsfred

Ikväll äts det tacos. Vi insåg att vi hade glömt köpa tacokrydda till färsen, så vi tog en tur in till Hultsfred. Jag har varit där en gång innan. Jag kom ihåg det som en tråkigare stad än Nässjö. Till utseendet givetvis. Människorna är säkert hysteriskt roliga. Det går nog inte att lämna bilen i Hultsfred utan att man får lägga sig på marken och skratta. Man får kramp i magen och sånt efter alla skämt och komiska kommentarer. Jävla Hultsfred.

Tänkarbänken

Det är verkligen helt tyst omkring mig. Och mörkt. Fast man ser lite. Jag sitter på bryggan och tittar ut över det lugna vattnet. Det är så lugnt just nu. Månen lyser upp det. Och man ser stjärnor på himmelen.

Jag sitter här med gitarren. Det känns som en perfekt plats för inspiration. Gitarren låter så bra i den här tystnaden. Hur lugnt och lätt jag än spelar, så hör man gitarren så klart och tydligt. Ljudet blir så mjukt på något sätt.

Tiden försvinner iväg när jag sitter här och tänker. På min tänkarbänk. Jag sitter här i evigheter. Sen ska jag gå och lägga mig uppe i stugan. Där vilar två av mina allra bästa vänner. Det låter som att dom är döda. Men dom sover bara.

Stugan

Sitter i Mattias stuga. Kallar den även för stugan. Den känns så på något sätt. Det är det närmaste jag kommer en egen stuga. Det är här jag är mest och det är den här platsen jag gillar bäst.

Utsikten över sjön är verkligen så lyxig. Det är en sådan utsikt man bara ser i filmer. Ni vet som i slutet av Band of Brothers när dom åker förbi sjön bland bergen i Schweiz eller Österrike eller var dom nu är. När dom åker där och sjunger "Glory Glory what a hell of a way to die". Så fin utsikt är det här. Jag skulle kunna sitta här i evigheter och bara titta ut över sjön.

Förövrigt tycker jag att bilden här påminner om Barnen i Bullerbyn. Ni vet när dom har sovit på höskullen. När dom går in och äter bullar och det ligger hur många bullar som helst där i en prydlig hög. Det påminner den här bilden om.

Årsboken

Vi fick hem årsboken idag. Jag antar att alla har haft samma inställning som jag angående den. Varje gång man har fått hem ett mail om den, har man tänkt att, nej, jag orkar inte, några andra kommer säkert fylla på med något bra. Men var det så mycket att ha då? Från vår klass var det bara Claes som hade skrivit och lagt upp bild och allting. Sen hade Antonia skrivit lite. Sen upptäckte jag till min förskräckelse att jag också hade skrivit. Jag har absolut inget minne av detta. Men tydligen hade jag det och så här såg det ut.

Alla mina förhållanden

Ända sedan jag var liten har min farmor slängt sig med uttrycket "att vara ihop med någon". Ta inte illa upp farmor, jag vet att du läser det här. Jag menar alltså inget illa. Det är bara roligt.

Det handlar alltså om helt vanligt umgänge. Varje gång jag umgås med mina vänner är jag ihop med dem, enligt farmor. Det kan handla om äldre och yngre människors språkbruk. Den första gången jag kan minnas att hon sa det måste ha varit när min vän Stefan krockade med sin moped. Han hade kört in i en bil men lyckats undvika att skada sig. Stefans pappa jobbar på samma arbetsplats som min brors svärmor. Och det var alltså min brors svärmor som hade avslöjat incidenten för farmor.

"Jag hörde att Stefan hade krockat med sin moped." sa farmor till mig vid middagsbordet.
"Ja, det stämmer. Hur visste du det?" svarade jag.

Ni förstår kanske att risken finns att orden inte stämmer helt överrens med vad som egentligen sades. Jag var flera år yngre. Mitt vokabulär kanske inte var så utvecklat. Jag kanske sa något i stil med; "Jajemän, farsamorsan. Hur har du fått nys om den här kraschen?"

"Jo, jag hörde det från Birgitha." sa farmor.
"Birgitha?" frågade jag då. I sammanhanget kunde jag inte förstå vem denna Birgitha var.
"Cillas mamma, Birgitha."
"Jaha. Hur visste hon det?" frågade jag förvirrat.
"Nej men, hon jobbar ju på samma jobb som Stefans pappa."

Farmor såg belåten ut. Hon hade förklarat för mig och jag hade förstått. Jag vet inte om jag får det att framstå som att farmor tyckte jag var dum i huvudet. Jag har faktiskt ingen aning om det. Hon kanske tyckte att jag var riktigt klipsk. Eller så hade hon inte tänkt över min situation.

Efter en stund började jag undra varför Birgitha hade sagt det till farmor. Det var väl en sorts intern grej på jobbet. Något som hänt en kollegas son. Jag visste inte om att Birgitha visste att jag kände Stefan. Men tydligen gjorde hon det.

"Varför sa hon det till dig?" frågade jag. Förvirringen var stor.
"Nej, hon visste väl om att du och Stefan var ihop." svarade hon.
"Jaha" sa jag.

Nu vet jag inte om farmor tror att jag och Stefan är ihop. Eller om Birgitha vet att jag och Stefan är ihop. Eller om hon bara tror det. Båda kanske är övertygade om att jag och Stefan är ett par. Men vi är bara helt vanliga vänner.

Det stora stoldramat

Det var en gång en till synes helt vanlig söndag. Berättelsens jag hade en bror som skulle firas. Familjerna hade samlats. Familjen till födelsedagsbarnet, svärföräldrarna och sambons syster med barn. Alla var helt enkelt där. Det bjöds på varma mackor. Några med tomat och några med svamp. Allting var frid och fröjd. Människorna pratade och skrattade, gestikulerade och log. Då hördes plötsligt ett skrik. Det kom från hörnet borta vid tv-apparaten. Där hade min pappa hjälplöst fallit till marken då ett stolsben gått av. 

"Jäklar!" lät det, när han föll.

Tiden gick. Händelsen glömdes bort. Folk var glada igen. Alla skrattade och log medan dom pratade om händelser i det förflutna. Saker som hänt. Saker som varit roande och ledsamma. Samtalet gick tillbaka till stolen. Där stod den. Ensam vid väggen. Tom och ledsam blev den stirrad på av alla omkring den. Diskussionerna började ta fart. Hur hade den gått sönder? Vilken otur det var.

Då hördes plötsligt en kraftig explosion. Alla borden skakade. Glas föll till marken. Nästan. Plastbitar flög över hela rummet. Samtidigt som borden studsade kunde man höra en duns. Plastbitar fortsatte flyga. En hamnade bakom mig i soffan. Det blev tyst. På golvet låg farmor som fastklistrad i stolen med benen i luften. Den andra stolen för dagen hade gjort sitt. Det är ute med oss.

Golfat lite

Min bror ville åka ner och slå lite bollar på rangen. Eftersom han hade tagit en öl, bönade och bad han om skjuts och sällskap. Så jag körde ner oss till golfbanan så stod vi där och slog. Han har tydligen lärt sig spela och tagit grönt kort och sådant där. Jag slog lite på måfå och fick till några träffar. Jag är nöjd. Senast slog jag så att bollen for in i reklamskylten mellan platserna. Rakt fram alltså. Hur fan det nu gick till. Man slår ju åt sidan. Något fel måste jag ju gjort. Jag har sett fler göra likadant. Det är ju inte direkt som att man riktar klubban framåt. Bollen bara lever sitt eget liv. Det är ju helt sinnessjukt!

Claes har skägg

Jag svängde förbi min vän Claes en sväng. Ringde på dörrklockan och dörren öppnades framför mig. Där möttes jag av Claes. Han inledde med ordet "tjena", innan jag snabbt svarade "shit". Min första tanke var just det. Shit. Vilket skägg han har skaffat sig under arbetslösheten. Stort, fluffigt, rött skägg. Ja, det är rött. Det är rätt kul. Kolla mustaschen bara. Den hänger ner över läppen. Han är en sådan man. Skäggdoktorn Mattias lär vara riktigt nöjd.

Lite aktivitet

Ska ut till Oscar ikväll. Vi ska grilla och öva konstsim i hans pool och sådant. Vi är några stycken som ska dit, så jag tänkte att rena kläder är ju alltid ett plus. Med dom orden sagda, satte jag igång en maskin tvätt. Jag är hur seg som helst. Satte mig ner i vardagsrummet och ringde pappa och undrade om han ville ha något tvättat. Sen satt jag kvar i fåtöljen i en halvtimme innan jag gick ner till tvättstugan igen. Nu sitter jag här och tittar framåt. In i väggen liksom.

Saknad av Cypern

Jag sitter här och drömmer mig bort. Det börjar verkligen bli höst, känns det som. Det borde inte bli det än. Det är fortfarande bara början av augusti. Man sjunger ju att september är härlig sommar. Dock har det aldrig stämt, men augusti brukar vara bra. Augusti ska vara varmt ett tag till. Inte som igår och idag. Så fort man går ut känner man den typiska höstkylan i luften. Det finns ingen värme alls om inte solen ligger på. Luften är kall. Jag blir lite deppig av det. Får anstränga mig för att inte ge ifrån mig ett jämrande läte.

Jag saknar Cypern. Där var vi i maj. Det var innan sommaren ens började i Sverige. Det känns inte som att den har börjat än heller. Jag har inte hunnit med något alls. Vi skulle göra så mycket. Men nästan inget har blivit gjort.  Titta på bilden då. Där stod jag i hotellkorridoren och tittade ner mot poolområdet och havet. Jag stod där med handduk under armen och en flaska solkräm i handen. Så tog jag bilden. Det var en våning ner från där vi egentligen bodde. Där hade nämligen inte personalen rengjort fönsterrutorna efter det smutsiga regnet. Det regnade verkligen sand. Det var lera på rutorna.

Precis där vill jag stå. Vända mig om och gå fyra meter till hissen. Åka ner. Vänta in den där sista studsen som man alltid kände i hissen. Sen öppnas dörrarna. Man ser den fina hotellobbyn. Man känner den ständiga lukten av frukostbuffén. Så går man ut mot poolen. Jag saknar det. Att bara gå ut och hoppa ner i poolen innan man lägger sig på solstolen. Jag vill vara där nu. Jag måste dit igen. Och vara frisk nästa gång. Jag känner sådan åtrå just nu.

Mobilbilder

Varje gång jag lägger ut en bild här via mobilen så blir det något konstigt med dom. Bilderna blir små och man kan inte ändra storlek. Dessutom är det en massa rutor i bilderna. Det ser konstigt ut och det kan till och med bli jobbigt att se vad bilden föreställer. Jag har ingen aning om varför. Borde nog kolla upp det på något sätt. Jag mår dåligt över det. Känslan när jag går och lägger mig är inte vad den har varit. Jag menar, titta själva!

NKOTBSB

Bilden är tagen från Aftonbladet.se

Nu är det alltså officiellt. Eller nu låter det som att jag har förväntat mig det i en längre tid. Men det har jag väl inte direkt. Känner inte ens till New Kids on the Block. Tydligen är dom rätt kända. Lyssnade på den högst rankade låten på Spotify nu. Den var tråkig. Konstig också. Den hade ingen melodi som satte sig. Den hade inget speciellt alls.

I vilket fall så ska dom tydligen göra ett album tillsammans med Backstreet Boys. Jag har aldrig tyckt om pojkband. Men jag såg den här artikeln och fick ett leende på läpparna. Det nya kreativa namnet är en sammansättning av dom två grupperna. Det blir inget nytt namn som "The Brutal Murderers" eller något sådant. Istället får dom den helt underbara förkortningen NKOTBSB. Vem, har dom tänkt, ska komma ihåg det? Detta är ju faktiskt roligt!

Mattias besatthet av skägg

Vi är på besök hos Edströms där Ludvig och Amanda nyss bjöd på ostkaka. Det var gott. Ludvig pratade om att jag hade slätat mig från skägg och Mattias såg besviken ut. Mattias har alltid skägg nu för tiden.

Mattias riktade sig mot Joel och uppmärksammade honom om att han hade sparat skägg. Joel svarade att han hade haft det några dagar. Mattias såg genast mer nöjd ut. Då berättade jag om vad Mattias hade sagt när jag hade rakat av mig körkortsskägget. Han hade sagt att jag såg för rakad ut. Han tyckte att jag såg ut som en liten pojke. Då sa han plötsligt, nästan skrek, att jag såg feminin ut. Han var tydligt upprörd. Jag hade kommit åt hans svaga punkt.

På speedway

Sitter nu på motorstadion och väntar på heat tre. Traktorerna håller på att fixa med banan just nu. Inledningen var bra. Vetlanda hade femett-läge. Men sen fick Kolodziej stopp och nu har det vart två raka heat med ställningen 3-3. På tal om speedway så ska jag inte snacka mer speedway i den här bloggen. Förutom möjligtvis information om att jag är där.

IKEA

Till slut kom vi till IKEA. Vi kom hit nio minuter innan det stängde. Kan vara den mest spontana dagen i mitt liv. Förutom när vi klädde ut oss och hälsade på folk med frasen "skumbanan". Fast då var vi små.

Spontantripp

Robin kom hem till mig och frågade om vi skulle dra till någonstans. Så vi cyklade som galningar ner till stationen. Sen sprang vi till bussen. Som man gör i filmer. Väl där frågade vi om man kunde betala med kort. Det kunde man inte. Eller, det kunde man verkligen inte. Chaufförens ansiktsuttryck tydde på att kort kölhalas på denna bussen. Så vi sprang till närmaste bankomat och tog ut pengar. Sen sprang vi mot bussen igen. Ni vet, som man gör i filmer. Fick ett sms från Mattias;

"Vad håller ni på med? xD yrar runt som ett par yra höns!"

Så tydligen hade han suttit inne på arbetsförmedlingen hela tiden. Det var roligt!

Vi kom fram till Nässjö och fixade tågbiljetter. Sen spelade kyrkklockan ett långt stycke för oss innan jag fick visa min legitimation för att köpa en Red Bull. Det var första gången jag använde körkortet som legitimation.

Vi satte oss på tåget för att åka vidare mot Jönköping. Tåget började rulla några meter. Sen lät det som att något lossnade. Tåget stannade. Lamporna slocknade. Lokchauffören gick förbi oss och pratade med sig själv. Men nu är vi på väg igen.

Per har bytt frisyr

Det verkar som att min vän Per har ordnat sin frisyr. Den såg hemsk ut innan. Men nu är han krullig och så. Det är väl bra. Så nu får han va med mig och Mattias när vi ser på Holy Grail.

Jag var cool när jag var liten

Det regnade innan och var dystert och allt möjligt. Jag satt inne och tittade i gamla fotoalbum. Under den här tiden kom jag fram till att jag var fruktansvärt cool när jag var barn. Då menar jag verkligen fruktansvärt! Titta på kepsen. Skärmen är gigantisk. Det är bara coola människor som har så stor skärm. Ju större skärm, desto coolare är man.

The Carnivales

Jag ska pusha för ett ganska okänt band tänkte jag. The Carnivales är verkligen fruktansvärt bra. Det finns inget annat band jag kan komma på som enbart har bra låtar. Om man tänker på andra band som jag sätter högt som mina favoriter, som till exempel Mando Diao. Dom har låtar jag inte orkar lyssna på så mycket. Absolut inga dåliga låtar, men vissa är helt enkelt inte lika bra.

Jag tänker på "Chi", som jag aldrig fastnat för. Men den går att lära sig lyssna på. Den bästa musiken är den man lär sig lyssna på. Musik som man ser som lite färglös från början, innan man börjar höra detaljerna. Det kan vara en ruggigt skön basgång, eller en tyst, harmonisk gitarrslinga i bakgrunden. Eller bara sättet dom sjunger stämmor på. Det är så man börjar älska en låt. Det är nog också bland dom svåraste låtarna att tipsa om. För alla hör inte hur bra dom är direkt, man måste lyssna in sig på dom. Så är det med mycket musik jag lyssnar på. Musik som sätter sig direkt, försvinner också oftast ganska kvickt.

Om vi då går tillbaka till huvudämnet - The Carnivales. Den första låten jag hörde var "While We're Young". Jag hörde den hemma hos Mattias förra sommaren och sen har jag ingen aning om hur mycket jag hörde den. Jag hade ingen aning om vad den hette. Men vi satt i samma mans sommarstuga och samtalade med gott sällskap och fin musik. Då gick låten igång. I mitt huvud var det här en världshit som var väldigt känd. Och jag var säker på att jag hade hört den på radio flera gånger, på musikkanaler på tv och på stan där folk sitter med sina mobiler på parkbänkar och lyssnar på musik i brist på annat att göra. Så inpräntad var låten i mitt huvud. Det kändes som att den hade funnits länge och var hur populär som helst. Men jag hade kanske bara hört den en gång. Ändå kunde jag inte ens komma på vad den hette, så jag frågade Mattias. Jag kunde inte känna igen titeln.

Väl hemma ville jag givetvis spela låten själv. Så jag tog fram min gitarr och sökte efter allt möjligt. Ackord, tabbar, text, allt sådant. Men jag kunde inte hitta någonting. Inte ens en hemsida. Bara en Myspace. Och Spotify, självklart. I det sistnämnda programmet kunde jag lyssna på alla låter dom har gett ut. Alla låtar går verkligen hem. Det finns ingen låt som blir tråkigt eller faller platt. Alla låtar har någonting. Alla låtar är verkligen bra gjorda. Jag kan inte komma på något bättre ord än att dom är sköna. Alla låtar är sköna.

Så nu tycker jag att ni ska sitta ner och lyssna på låtar som till exempel; "While We're Young", "Lights out Forever", "Stay" och "Lola". Det blir garanterat en fin känsla. Om jag nu skulle ta och leka recensent som jag verkar ha gjort nu, då skulle jag kanske ge The Carnivales en fyra i betyg. Jag har hört att man ska vara försiktig med femmor. Men eftersom jag tycker att det inte finns någon dålig låt, borde en femma kanske vara aktuell? Jag ger dom en fyra för att dom hittills inte har släppt något mer. Även om albumet "While We're Young" släpptes så sent som förra året.

Min header

Jag fick äntligen för mig att fixa en header. Tycker ni att den blev ful? Den ser kanske lite tråkig ut. Fan också. Fast ändå. Känns det inte lite som en blandning av någon brittisk musiker, någon gammal stumfilm och IKEA Family? Jag tycker det. Den får vara så. Jag skrapade ihop det där i natt under stor psykisk trötthet. Någon gång kanske jag får för mig att göra en ny. Då kan jag lova er att det ska bli en brutalt revolutionerande header.

Klockan går

Jag sitter nere på mitt rum. Det är verkligen helt tyst runt om mig. Både pappa och Johan sover. Jag hör inte ens någon klocka. Det ska alltid finnas en klocka som tickar någonstans i bakgrunden. Det är då man upptäcker hur tyst allt är. Just när man hör klockans tickande. Men nu hör jag ingenting. Jag vill så gärna bli trött av denna tystnaden. Men min kropp vill inte sova verkar det som. Jag saknar den där känslan när ögonen bara faller ihop. Man får göra en kraftansträngning för att få upp ögonen igen. Sen sitter man där med suddig syn och försöker se klarvaken ut medan man får ta i med alla muskler man har för att ögonen ska hålla sig uppe. Men sen faller dom ihop igen. Jag blir aldrig så trött när jag vill vara trött. Så trött blir jag bara när jag tittar på filmer som jag redan sett och vet vad som kommer hända. Eller när jag är i skolan och läraren pratar i evigheter. Det är det skönaste som finns att somna så. I soffan framför en dålig film. Det är så skönt att verkligen känna hur man dras in i sömnen. Men nu händer det ingenting.

Vi var ute i trädgården idag. Det verkar som att hösten börjar komma sakta men säkert. Löven har börjat falla. Lite här och var ligger det ett gult löv som berättar att sommaren leder mot sitt slut. Ändå är det bara början av augusti. Det finns så mycket mer man kan hinna med. Det finns så mycket mer jag vill hinna med. Jag önskar att det inte fanns några hinder. Allt är så himla komplicerat. Det förvirrar mig. Allt man planerar och tänker på. Hur smidigt det skulle kunna gå. Hur tiden går så fruktansvärt fort och det är sällan man verkligen får något gjort. Så jag antar att den där klockan faktiskt tickar ändå. Man kanske inte alltid behöver höra den. Ibland kanske tystnaden tickar högre.

Trädet

Jag blev uppropad ur sängen idag för att gå ut och klippa gräset. Efter det fortsatte vi med det förbannade trädet som stod avkapat på trädgården. Vi skulle bara korta ner det till en stubbe. Men det var lite tjockt. Lite för bred stam var det. Vi sågade och högg, sågade och högg. Vi blev trötta. Vi satt och drack saft. Vi sågade och högg, sågade och högg. Vi blev trötta. Vi satt ännu en gång och drack saft. Sen högg vi. Då kom vår granne förbi. Han sa att inte ska vi behöva slita ihjäl oss med den där stammen. Han gick och hämtade en motorsåg och sen var trädet helt nere. Jag vet inte vad en motorsåg kostar. Men det blev så himla enkelt. Man kanske borde köpa en att ha i framtiden. Där stod jag och skämdes över att vi inte ägde någon motorsåg. I vilket fall så vill jag tacka Christer. För jag tror han stavar sitt namn så.

Ej längre hundvakt

Jag har varit hundvakt sen i lördags och knappt sovit något alls. Jag känner mig inte trött alls. Men det ska bli skönt att sova ut på morgonen nu. Eller förmiddagen kallar ni det, har jag hört. Men jag har för mig att man vaknar på morgonen och går och lägger sig på kvällen. Är det inte så? Förmiddagen... Ha! Varför byter ni namn på dagssegmenten för? Fast vet ni? Vi kan kompromissa om ni vill. Vi kan kalla det för eftermorgon. Finns det för- och eftermiddag, måste det väl finnas för- och eftermorgon, inte sant? Det är då jag går upp. Jag går upp på eftermorgonen och spanar in vädret. Bestämmer mig för att vara glad eller ledsen. Kontrollerar att jag är fullt frisk att ta mig an dagens jobbiga och mindre jobbiga uppgifter. Så äter jag frukost och kanske tar mig en dusch. Allt detta hinner jag alltså med på eftermorgonen. Men om ni behöver en hel sammansatt "morgon" för det, så visst.

Helvetets helg

Ni får ursäkta min dåliga aktivitet. Men jag har varit aktiv på annat håll. Jag har haft en helvetes helg och varit med om en krock och två punkteringar. Dessutom var det speedway ikväll och det missar jag inte. Nu har vi helt nya däck runt hela bilen i alla fall, så nu lär det inte hända igen på ett tag om vi inte gör något dåligt. Typ kör på spikar eller något.