Saknad av Cypern

Jag sitter här och drömmer mig bort. Det börjar verkligen bli höst, känns det som. Det borde inte bli det än. Det är fortfarande bara början av augusti. Man sjunger ju att september är härlig sommar. Dock har det aldrig stämt, men augusti brukar vara bra. Augusti ska vara varmt ett tag till. Inte som igår och idag. Så fort man går ut känner man den typiska höstkylan i luften. Det finns ingen värme alls om inte solen ligger på. Luften är kall. Jag blir lite deppig av det. Får anstränga mig för att inte ge ifrån mig ett jämrande läte.

Jag saknar Cypern. Där var vi i maj. Det var innan sommaren ens började i Sverige. Det känns inte som att den har börjat än heller. Jag har inte hunnit med något alls. Vi skulle göra så mycket. Men nästan inget har blivit gjort.  Titta på bilden då. Där stod jag i hotellkorridoren och tittade ner mot poolområdet och havet. Jag stod där med handduk under armen och en flaska solkräm i handen. Så tog jag bilden. Det var en våning ner från där vi egentligen bodde. Där hade nämligen inte personalen rengjort fönsterrutorna efter det smutsiga regnet. Det regnade verkligen sand. Det var lera på rutorna.

Precis där vill jag stå. Vända mig om och gå fyra meter till hissen. Åka ner. Vänta in den där sista studsen som man alltid kände i hissen. Sen öppnas dörrarna. Man ser den fina hotellobbyn. Man känner den ständiga lukten av frukostbuffén. Så går man ut mot poolen. Jag saknar det. Att bara gå ut och hoppa ner i poolen innan man lägger sig på solstolen. Jag vill vara där nu. Jag måste dit igen. Och vara frisk nästa gång. Jag känner sådan åtrå just nu.