Lappar

Alla i vår generation har nog frågat chans någon gång. Vad det nu innebär. Får jag chans på dig så jag kan ta den chansen och visa hur grym jag är på att äga Pokémon-kort? Jag har frågat chans i mängder. Ordet pinsamt fanns inte förr. Jag minns hur jag var med Jacob och vi ringde till varsin tjej i klassen. Så här i efterhand var det så sjuka svar ibland.

"Nej, tyvärr. Jag är ihop med Albin nu, men jag kan ju säga till dig sen." sa någon. Kommer inte ihåg vem det var. Men det låter ju fint för Albin i alla fall. Så kommer jag ihåg hur alla låg, eller mer satt, typ sattlåg, på taket till det lilla "stallet" utanför Brunnsgård och solade sig i solen. Där frågade jag någon annan. Kommer inte på vem det var där heller.
"Okej, vi kan vara ihop från när skolan börjar efter sommarlovet, till sista september." svarade hon. Det var ett rätt bra svar. Nästan det bästa. Förutom "Ja". Det borde ju ha varit det bästa. Om jag kommer ihåg rätt.

Något som inte alla har gjort - åtminstone inte jag - är att skicka lappar. Sådana lappar där det står något i stil med "Vill du va ihop med mig? Ja Nej Kanske." Sådana lappar har jag aldrig skickat. Det känns ju helt meningslöst. Man står där, man får sitta om man vill, och tänker att tjejen är söt. Så tänker man på henne och frågar sig själv, undra om hon vill vara ihop med mig. Så tänker man fram att, jo, det kanske hon vill. Jag kanske har en chans där. Så lämnar man en lapp till henne via posten (sin kompis). Hon ler tillbaka lite finurligt och kryssar i en ruta på lappen medan man sitter vid sin bänk och väntar med spänning. Så får man tillbaka lappen och vecklar ut den. Ett stort lysande kryss i rutan "Kanske". Vad får man ut av det egentligen? Hon kanske vill vara ihop med mig. Jag borde fråga henne. Hon sa kanske! Ja, då hade jag ju rätt. Fotboll på rasten eller?