Ikväll gjorde jag min premiärklippning på grannens gräsmatta. Min vän Per har haft det jobbet innan, men han ska flytta nu så jag blev tillfrågad att ta över, vilket jag gjorde. Jag tog fram gräsklipparen ur grannfruns förråd. Sen spände jag fast uppsamlaren, precis som Per visat mig. Den har nämligen gått sönder, så den sitter inte riktigt.
Det började bra. Jag klippte en bit innan uppsamlaren plötsligt lossnade. Eftersom den satt med ett spännband blev det lite som en fjädrad studs. Jag skulle gärna vilja säga att det lät "boing" från den också, men det gjorde det inte! Där stod jag och fick allt gräs över mig. Efter detta lossnade den ungefär en gång varje meter och kastade ut gräs på mig. Jag har aldrig haft så gröna fingrar som idag. Exakt hela tiden fick jag stå och sätta fast uppsamlaren.
Dessutom var gräsklipparen självgående. Med det menar jag att man fick hålla inne ett handtag så rullade gräsklipparen. Om man släppte lite på det så fastnade gräsklipparen. Med andra ord var det gräsklipparen som bestämde hastigheten i sluttningarna. Jag skulle gärna vilja säga att jag inte halkade på grund av detta, men det gjorde jag! Fast jag lyckades hamna på fötterna och ramlade alltså inte. Men gräsklipparen ville ha ner mig. Det märktes att den inte var på min sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar