Mitt självförtroende befinner sig långt, långt ner och skrapar mig i marken. Det gör ont, men det går väl också över. Som allt annat. Jag åkte till mamma. Tände ett ljus. Tänkte lägga upp en bild men jag ville inte vara tjatig. Saknade henne lite. Ganska mycket. Jag tänkte på hur mycket lättare det vore att ha en mamma. Att kunna prata med och sådant. Dessutom verkar mammor alltid köpa kläder till barnen på eget initiativ. Jag fick alltid tjata på min snälla pappa innan jag fick egna pengar. Världens bästa pappa.
Sen åkte jag en sväng och tänkte på hur bra bilen fungerar nu. Den har slutat studsa när man gasar. Jag minns med fasa hur jag skulle svänga ut från vår gata och jag vinkade åt grannen som log och vinkade tillbaka. Så började jag svänga och bilen började studsa och hoppa. Lite som en moshpit. Jag tror hon skrattade och tyckte jag var en usel bilförare. Det hade varit möjligt att jag var det också, jag hade ju precis tagit körkort. Men alla som har kört bilen kan intyga att den levde sitt eget liv. Moshbilen. Det är en Ford. Ett amerikanskt märke. Vet inte om ni känner till det. Jag älskar den bilen. Nej, jag tycker om den. Älska är ett starkt ord.
Jag kom att tänka på anledningen till varför jag tog körkort. Allt skulle bli så mycket enklare. Enkelt är väldigt bra. Jag älskar enkla saker. Håkan Hellström är en vis man. Det är så enkelt. Det gör ont att veta, men lika ont att undra. Väldigt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar