Dygnsrytm

Nu är det dags. Jag ska en gång för alla vända på dygnet. Det är inte som att jag kommer gå upp vid sju varje morgon, så är det inte. Men jag ska börja gå upp vid en så pass tidig tid att jag har dagen framför mig och inte bara kvällen och natten. Nej, nu ska jag sova på natten och vara vaken på dagen. Inte tvärtom. Visst, än har det inte vart så farligt. Jag har inte sovit bort hela dagarna.

Men jag minns en gång. Dagen efter nyårsafton för några år sedan. Jag gick och lade mig väldigt sent. Minns inte hur sent, mer än att det var tidigt. Sen vaknade jag vid fyra minuter över fyra på eftermiddagen. 16.04. Då vaknade jag. Det var mörkt. Jag kände av en viss depression. Jag fick inte se dagsljus på över ett dygn.

Men det är inte allt. Med dygnet vänt på det sättet var det inte mycket att göra. Jag blev inte trött. Jag somnade återigen väldigt sent redan natten därpå. Det slutade med att jag vaknade vid halv sex. 17.30. Känslan just då. Den går inte att förklara. Jag har på sätt och vis förträngt den. På något sätt kände jag att jag hade förstört mitt liv. Det var bara två dagar men jag var fullständigt övertygad om att jag hade förstört mitt liv. Jag hade inte sett dagsljus på drygt två dygn och tre timmar. Jag vet vad ni tänker. Ni tror att jag är en vampyr. Ni tror att jag väldigt abrupt slutade se människor på stan. Ni tror att jag såg dom som näring. Ni tror att jag bet folk för att överleva. Ni har sjuka fantasier om hur jag behövde deras blod på ett lika akut sätt som dom behövde plåster efter att jag härjat. Men vet ni? Det är era problem. Det är ni som tänker för mycket.

Imorgon ska jag gå upp i tid. Sen ska jag söka jobb. Det är sånt man gör när man är arbetslös. Man strävar efter att lösa sin arbetslöshet och bli arbetande istället. När man inte har något att gå upp till blir det lätt att man bara stannar upp. Sen händer ingenting. Det är skönt att vara ledig på dagarna. Men det är absolut inte skönt när man har varit det för länge, medan andra inte alls är lika tillgängliga.