Höst

Nu är det den första dagen i september. För mig - och många andra - den första officiella höstdagen. Det märks inte minst på det ostadiga vädret. Jag skulle klippt gräset idag. Två gräsmattor som nu står oklippta och ovårdade. Gräset står som långa gröna alien-antenner upp i luften. En liknelse som används allt för sällan. Jag har tänkt på hösten en del. När sommaren kommer är jag så lycklig. Man kan vara ute sent på kvällarna och allt är så mycket härligare på sommaren. Man kan sitta ute och grilla med sina vänner långt in på natten. Det är en härlig tid. Alla vet hur behagligt det är att dra upp rullgardinen på morgonen och se hur solstrålarna värmer upp hela världen utanför. Himmelen är alldeles blå och man vet att man kan göra vad som helst, just idag. Det är känslan man älskar med sommaren och känslan man alltid saknar när man längtar efter sommaren. Det är även känslan man så gärna vill komma åt när sommaren inte är som man har tänkt sig.

Tanken på hösten gör mig något besvärad. Det känns grått. Som öststaterna förr i världen. Alla vet att det alltid var höst där. Sen höst. Inte den tidiga hösten med rödgula löv på träden, utan sen höst. Helt utan löv och helt utan färg. Bruna löv som ligger fuktskadade längs gatorna. Bilar som pumpar ut avgaser och krockar med varandra. Frustrerade människor som skriker och tutar. Någon fimpar en cigarett på en annan. En lastbilschaufför somnar och kör på en stackars dam som håller på att korsa vägen med sin hemmagjorda rullator. Det sista hon hör är ett lastbilshorn. Det sista hon ser är två spruckna strålkastare som kastar en sista strimma av ljus över henne. Sen är allt över. Lastbilschauffören som vaknat i sista sekunden och slängt sig på hornet minns hur den gamla gummans skeva tänder hade visat ett sista leende. Ett leende som berättade att hon var nöjd. Hur hon under den sista avgörande sekunden hade kommit fram till att hon nu var nöjd. Inte alls belåten. Nöjd. Hon hade tackat för sig och sagt farväl till den eviga hösten.

Men man får inte glömma bort den viktiga delen av hösten. Den tidiga delen. Då när dom levande bladen blir till löv. Löv som inte helt utan anledning låter som ett fult uttal av engelskans "Love". Luften blir frisk och det är skönt att befinna sig utomhus. Det är vackert. Sommarens gröna färg är vacker, men höstens färger är måhända ännu vackrare. Det finns ingen årstid som ger samma intryck av förändring som hösten. På hösten lägger man märke till varje blad som skiftar färg. Man ser hur sommaren försvinner stegvis dag för dag. Men man är ändå glad. När man först tänker på hösten känner man att sommaren gått alldeles för fort. Att man inte har hunnit med något alls. Men när man börjar se hur höstens händer tar ett grepp om världen. Då blir man plötsligt nöjd. Man känner sig genast mer nöjd och beredd på att vintern snart kommer. Sen fyller man år och då är det bara ett år kvar tills man får handla på Systembolaget. Alla vet att det gäller alla.