Tog en avkopplande och trevlig fika på Glazzigt igår tillsammans med mina goda vänner Freddy och Mattias. Så vi satt där och diskuterade arbete och livet och sådant. Det var mycket trevligt. Det är skönt att bara sitta och samtala ibland. Sådant man aldrig riktigt uppskattade som liten när alla vuxna pratade om ointressanta saker medan man fikade. Nu är det dock intressant. Nu är man en del av det. Det är vi som är dom vuxna nu och det är vi som pratar om jobb och fönsterrutor som håller på att lossna. Jag menar förstås ett av skyltfönstren som vinglade till lite då och då medan vi satt där inne.
Under tiden vi satt där, tittade jag bort mot andra sidan torget och såg vägen som nyligen gått från att ha varit enkelriktad till att ha blivit dubbelriktad. Nu får man alltså köra bil i båda riktningarna. Detta ändrades i somras någon gång. Under tiden jag höll på att ta mitt körkort. Så mitt under en körlektion sa min körlärare till mig att vi nu skulle testa något han aldrig hade gjort förut. Jag fick panik. Jag tänkte mig att vi skulle drifta eller köra upp på en ramp och köra på två hjul eller något. Men tydligen var det inte riktigt så farligt. Han ville bara köra en invigningstur på gatan som nyss blivit dubbelriktad - i den nya tillåtna riktningen. Så där svängde jag in.
Jag körde några meter. Vi mötte några bilar som vänligt höll sig på högersidan av vägen. Men föraren av vinröd Volvo ville inte acceptera min framfart. Han höll åt vänster och spände ögonen i mig. Jag frågade vad jag skulle göra och min körlärare sa bara att jag skulle fortsätta. Men Volvon svängde inte. Han stannade till precis framför mig och man kunde se hur föraren satt och vinkade bort oss. För att vi gjorde fel. Tydligen hade han inte hört att det inte var enkelriktat längre. Så Egon, som min lärare hette, skakade på huvudet och sa "nej nej, flytta på din egen bil". Då körde den mötande bilen fram till min ruta och jag tryckte ner den. Han skrek åt oss. Och Egon bara skrattade. Sen gasade mannen i den andra bilen iväg, väldigt bestämt.
Egon satt och fnittrade vid det här laget. Han lutade sig tillbaka och log belåtet. Så öppnade han munnen och sa:
"Det här var kul, Filip. Det här måste vi göra om!"
Follow my blog with Bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar