Det här kan bli ett bra år. Jag minns för två år sedan, 2009, när jag började följa Idol på allvar. Det var året när Calle Kristiansson och Erik Grönwall var med. Jag minns att jag höll på Jon också.
Förra året kom jag aldrig riktigt in i det på samma sätt. Det var ingen jag föll pladask för och kunde hålla helhjärtat på. Jag gillade verkligen Olle. Hans audition var exemplarisk, men ändå var förra årets upplaga av Idol inte riktigt lika bra som det var 2009. I mina ögon.
Nu då? Jo igår var det så att en kille med mikrofon-frisyr visade vad han gick för. Han var kung. Sen kom en kille och spelade grym gitarr, men sjöng lite som psykologen i Elon-reklamen. Han kommer verkligen få många tjejer för han var både snygg och duktig. Tonerna var rätt, men sången var otydlig. Han försökte vara för mycket tjejdröm. Det blev sliskigt. Men han kan nog växa in i det. Sluta försöka förföra och börja beröra istället. Det kan ju vara en fördel att få röster från killar också i slutändan. Det märks så tydligt på honom att han kan.
Men det var en som stack ut ur mängden igår. Tänk er en skala på 1 - 10 000. I så fall var mängden på 4 000 kanske, medan den här tjejen var på 9 999. Jag vågar inte ge henne 10 000. Jag har sett för lite av henne. Men hon är på god väg. Den låten hon hade skrivit själv, var helt underbar. Jag började gilla den direkt. Men jag kom inte ihåg den. Förstår ni det? En radiodänga gillar folk direkt och nynnar på den i efterhand. Den här låten gillar man direkt, men man måste lära sig den. Den här låten kryper in i ens hjärta lite långsammare och den hinner täppa till alla flyktvägar som radiodängor missar. Kärleken för den här låten flyr inte. Den här låten är underbar. Moa Lignell är helt fantastisk.
Moa Lignell - When I held ya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar