Linköping

I helgen åkte jag som sagt till Linköping. Det är en betydligt större stad än Vetlanda. Det märker man till exempel när man cyklar och inte riktigt kommer fram. Även när man går med skoskav och inte heller då riktigt kommer fram. Allting tar helt enkelt mycket längre tid. Men Robin hade lagom nära till allt det viktiga. Det var gångavstånd till Willy:s. Konstig beskrivning det där. Gångavstånd. Det beror väl på vem det är som går. För mig var det gångavstånd i alla fall. Även om det var betydligt snabbare cykelavstånd. Kan nästan tänka mig att det var snabbare gångavstånd än bilavstånd. Att cykelavståndet var snabbare även det, ingår förstås i att gångavståndet var snabbare än bilavståndet.

Mitt första intryck av Linköping var att det var bråttom till bussen. För det var inte gångavstånd till Robins lägenhet. Mer bussavstånd. Vi gick av i närheten av en pizzeria som hette någonting som jag inte kommer ihåg. Gott var det i alla fall. Jag skulle betala med mitt trogna kort. Men kortläsaren reagerade inte som jag tänkt mig och svarade istället med texten: "KORT EJ LÄST. KORT FELVÄNT?" Så jag tog ut kortet. Gnuggade lite med tummen, som ett proffs. Sen satte jag i det igen. Då sa killen i kassan att jag måste vänta på att det ska svara. Att jag inte kan ta ut kortet så tidigt. Men jag var ju tvungen, kortet lästes ju inte. Han hade ju ingen koll, killen! Där stod han och gav mig onödig information som om han visste bättre. Jag hatar honom för det. Hade det inte blivit fel är det väl självklart att jag inte hade tagit ut kortet direkt? Han ville ju bara förnedra mig genom att låta så där överlägsen. Men då kan han ju läsa det här så kanske han fattar hur lite jag fucking bryr mig! Vad tror ni hände sen då? Jo, köpet medgavs inte. Så jag fick spräcka min hundralapp. Och sen då? Jo, jag hade ju pengar på kortet. Men den där kortläsaren ville ju inte fatta det. Jag hatar den för det.

På lördagen kom vi cyklandes tillbaka från Willy:s när vi mötte en pojke, gissningsvis runt tolv år, som frågade om inte vi kunde köpa ut cigg till honom. Så vi hoppade av cyklarna och köpte en limpa till honom. Nej, det gjorde vi givetvis inte. Vi sa att vi inte tänkte göra det och sen cyklade vi vidare. Då mötte vi en till pojke som frågade samma sak. Och det var inte slut där. En tredje pojke frågade även han, samma sak. Då tänker ju ni att det måste varit tredje gången gillt. Men så var det inte. Vi fimpade hans glöd.

Vi lagade vår egen mat den kvällen. Kyckling med jordnötssås. Det var otroligt mättande. Jag tror det jäste i magen. Sen tittade vi på speedwayen från Vojens och öppnade några öl. Sen drack vi lite Jäger. Det ena ledde till det andra och plötsligt började vi skriva nya, feta dansbandshits. Det är konstigt att jag inte tog lite fler bilder. Jag glömde väl bort det. Mycket annat att tänka på. Jag tog en bild. En enda bild. Jag antar att det finns utrymme för en bild. Så ni får den här nedan.