På arbetsförmedlingen

Jag var på arbetsförmedlingen innan. Det är svårt med mitt dygn. Det är vänt åt fel håll och jag är inkapabel att gå och lägga mig i tid. Så jag är trött nu. Gick upp tidigt idag. Tidigt för mig, inte för er. Ni går ju upp tidigt varje dag. En kombination av att gå och lägga mig sent och sen ligga flera timmar utan att lyckas somna bidrog till en kort tids sömn. Så nu sitter jag här med röda ögon. Tjejen på arbetsförmedlingen undrade om jag var förkyld. Men jag sa att jag bara sovit dåligt.

Egentligen trodde hon att jag var hög. Att jag hade rökt alla möjliga grejer. Tagit sprutor och sådant. Så jag spelade med. Började klia mig lite överallt. Tittade ilsket mot henne medan jag slog vilt med armarna omkring mig. Jag vred mig mot stolsryggen så att det skulle sluta klia på ryggen. Jag började skaka där jag satt i stolen. Sparkade med benen så att hennes skrivbord studsade upp i luften. Det började skumma ur munnen på mig och hon bara skrek och tittade på mig med skräckslagna ögon.

Så för en sekund slutade jag helt upp med det jag gjorde och spände ögonen i henne. Sen började jag skrika tillbaka och hoppade upp och ner i stolen. Jag fäktade med armarna och slängde huvudet med full kraft i bordet. Hon satt som förlamad i stolen och bara tittade på. Hon visste inte vad hon skulle göra. Med gråten i halsen skrek hon förtvivlat utan att man kunde urskilja ett enda ord. Tårarna forsade ner för hennes kinder.

Då reste jag mig upp så att stolen föll omkull bakom mig. Vrålande sprang jag med full fart in i den stängda dörren. Man kunde höra en hög smäll innan jag raklång föll baklänges och slog i golvet med en duns.

I hennes ögon måste jag sett avsvimmad ut, för hon gick sakta fram till mig. Med försiktiga steg närmade hon sig och tittade mot min avsvimmade kropp. En tår rann ner för hennes kind och långsamt lämnade den hennes ansikte och föll, med mig som slutdestination. Hon såg vad som höll på att hända och försökte med sitt livs ansträngning att stoppa tåren från att falla. Men hennes försök misslyckades. Tåren nådde mitt ansikte och allt blev helt knäpptyst. Man kunde höra en nål falla över en gräsplätt. Världen stannade på något vis upp. Hon kunde känna kalla kårar längs hela ryggraden.

Med en våldsam kraft öppnades mina ögonlock och jag gav ifrån mig ett vrål. Hon hoppade till och ramlade av chocken ihop mot väggen. Där låg hon medvetslös medan jag flög upp från golvet och sprang ut från arbetsförmedlingen. Och nu sitter jag här. Ska åka till Motala ikväll. Hoppas det är bra med er.