Jag vet inte hur det är med er, men jag tror jag talar för väldigt många när jag säger att alla blir intresserade av politik inför valen. Plötsligt sätter man sig in i olika frågor och tänker på vad man själv tycker är bäst. Man skapar sig en uppfattning för att sen kunna rösta på rätt parti. Alla ska ju rösta, det är målet i en demokrati. Men nu för tiden är det inte många som bryr sig om hur samhället blir just det samhället som det är. Men som sagt, inför valen bryr sig nästan alla.
När man sitter där och ser olika debatter i TV-rutan och läser lite här och där i olika tidningar om vad alla olika politiker säger och vad alla olika partier står för. Då kommer man fram till att man inte håller med några till 100 procent. Det finns inget parti som tycker exakt som man själv gör. Då får man nästan lust att skapa ett eget parti och välja ut allt som man själv tycker är bra.
Vissa personer blir extremister och går inte att diskutera med. Vad man än säger så blir det som att tala med en vägg. Ingen fin vägg med vacker tapet, utan en grå vägg av gipsskivor med skruvhål i. En sådan vägg. Det går inte att prata med en sådan. Och det är just där jag alltid ångrar mig. För jag får sådan panik på människor som inte på något sätt kan förstå fördelarna med det man säger. Jag förstår självklart att alla inte tycker som jag, men jag klarar inte av människor som är helt färgade av en åsikt och absolut inte kan se något positivt i andras åsikter. Det kan handla om frågor som liknar varandra, men inte ens likheterna tycks vara bra i den andra personens ögon. Sådana personer är av samma sort som idrottssupportrar som lägger mer energi på att smutskasta motståndarna än att lyfta fram sina egna.
Ibland vill jag hoppa på sådana människor. För att dom vägrar förstå hur irrationella dom är. Att det dom säger bara blir till dumheter när dom till slut börjar säga emot sig själva. Jag ryser till i hela kroppen och vill skrika. Men dom bara står och hånler och är hur säkra som helst på att dom alltid har rätt. Dom skrattar på ett nedvärderande sätt och försöker på så vis vinna debatterna genom att låta så självklara som möjligt. Det är hemskt. Jag klarar verkligen inte av det. Och det är därför jag brukar lägga ner mina planer om politik ganska fort. Jag får panik helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar